12 Den Medborgerliga Blodsutgjutelsen blef dock icke förr kunnig, än unge, raske och beväpnade Män af alla Ofrälse-Ståndets Corpser icke allenast inom Bretagne, utan ok ifrån de tilgränsande Provincerne, hastade till Rennes, för at där bistå sina Medbröder; och det Borgerliga Kriget, under den Bäste och Rättvisaste Konung, var på vägen at fulleligen utbrista —. Således användes nyheterna från Frankrike i svensk inrikespolitik. Bl.a. fick den svenska adeln en klar varning. Kungen och det ofrälse ståndet var somett och allt motstånd skulle vara förgäves. Men nu är det dags att äntligen komma in på hur Högsta domstolen blev en av frukterna av Gustav III:s revolution vid 1789 års riksdag. Växjöbiskopen Olof Wallquist är den som lämnar oss den första upplysningen om kungens planer när han berättar att han på kungens vägnar uppkallades till baron Armfelt den 29 januari. Armfelt omnämnde för biskopen att kungen fann det nödvändigt att anordna ett parti inför riksdagsarbetet och ville att Wallquist skulle tjänstgöra som dess chef på prästeståndet. För övrigt omnämnde Armfelt att Gustav III — och här citeras biskopens ord - »ville positivt fortsätta kriget, inrätta rådet på en annan fot, och få en friare makt med rikets högsta ämbetsmän». Något förtydligande av vad kungen åsyftade blev inte bekant före den 17 februari, även omhans uppfattning i stort länge varit klar. Hans mål var att kraftigt minska rådets och riksdagens makt samt att få den adliga byråkratin helt i sitt våld, och han hade insett att han kunde uppnå dessa mål endast genom att tillmötesgå de ofrälse stånden med en privilegieutjämning. Konststycket blev därför att uppnå så mycket han kunde utan att gå de ofrälse stånden till mötes mer än nödvändigt. Vid det plenumplenorum med ständerna, som kungen inkallade till den 17 februari, skällde han ut adeln och bad de ofrälse stånden att var för sig utnämna deputerade somtillsammans med sina talmän skulle förhandla med honomom en närmare förening mellan kungen och de ofrälse stånden. Den kvällen sammanträdde dessa deputerade hos kungen på Stockholms slott och det var vid detta tillfälle som biskop Wallquist säger sig för första gången ha hört talas om — eller ha sett — något utkast till Förenings- och säkerhetsakten. I detta utkast — som avfattats med kungens handstil — omnämndes den föreslagna nya högsta domsmakten i följande ordalag: »derförre bör konungens högsta nämnd bestå af hälften frälse och hälften ofrälse män somskole med konungen utgöra justitierevisionen varest kungen äger nu somförr tvenne röster». Under de nästföljande dagarna redigerades detta utkast till Förenings- och säkerhetsakt och den 21 februari antogs det av de tre ofrälse stånden, vad gäller den högsta domsmakten med följande ordalag: »Therföre bör och Konungens högsta domstol, i hvilken allaJustitie revisions ärender afgöras och der Konungen äger tvänne röster, bestå af både frälse och ofrälse män; i anseende hvartill antalet af Rikets Råd hädanefter ankommer på Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande». Sålunda hade säkerhetsaktens omnämnande av Högsta domstolen änd-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=