11 adeln. Artikeln, som tog formen av ett insändarbrev, där insändaren citerade nummer 98 av Courier du Bas-Rhin från 1788, är värd att referera något utförligare: Se således är den Tiden kommen, åtminstone för Frankrike- då Människor icke mera skulle låta föra sig såsom Barn i ledband, tilläggandes, at Människo-Snillet blifvit moget för en Revolution. Den går under loppet af nästkommande år 1789 i verkställighet uti Frankrike. Lycklige de af den Högre både Adeln och Clerikeriet, samt alla de så kallade Privilegierade Personer, om de nu förstå godvilligt liksomutmäta sig sjelfve, och eftergifva någon del af sina förmenta Rättigheter, af sina föregifna Frikallelser m.m. för at bibehålla det öfriga. En altför utmärkt Motsträfvighet å deras sida skulle upreta Ofrälse-Ståndet, detta åter skulle stödja sig på den måst förtryckta Classen nästan hos alla Nationer: Folket eller menige Man; och då nödgades Monarken, för att frälsa Staten ifrån des Undergång och Monarchien ifrån des Uplösning, lämna de stridige herrarne til deras öde och stifta en Monarchie af Människor, så jämnlika, som Samhällens Natur kan dem fördraga, men somalla utan åtskilnad få deltaga i Statens almänna Utskylder. Efter det långa citatet från Courier du Bas-Rhin utvecklade »insändaren» sina egna tankar, vilka innehöll ett lika klart hot mot den svenska adeln: Således vore då den sälla Dagen ingången för Frankrike, hvilken Stats-Doctorn Raynal så hjerteligen efterlängtat, och han uti sina Philosophiska och Politiska Historier så troget förberedt, då alle Medborgare uti en Stat blifva Raisonneurer, då hvar Människa börjar tala om sina primitiva Rättigheter, om sina physiska Krafter. Han lärer således snart se Skörden bergad af sit Utsäde, och hvad det båtar et Människo-Samhälle, hvarest alla Fördomar och Ytor raseras: 24 Millioner hetsiga Fransoser med stridiga Argumenter och -, hvilken upbyglig Syn! Dock, såsom Pulsen nu börjar gå uti Människo-slägtets Kropp, torde Febern icke stadna inomFrankrike. Insändaren fortsatte med att indirekt varna den svenska adeln då han skrev att man inte borde »beskylla Konungar för Brott emot Riket och Folket, at medelst sådant Föregifvande väcka Oro, uplifva Tvedrägten, befordra främmande Afsigter» eftersom »de svåraste Missöden förestå det Folk, som förfaller til Tvedrägt, som skymfar sin egen Regering, länandes Örat — åt den främmande Regeringens Åverkan —.» I stället skulle man »bittida och sent prädika omTrohet och Lydnad-». »Kärlekför Fäderneslandet» borde vara allas lösen. Slutligen skall refereras det nummer av Almänna Tidningar, somkomut den 3 april 1789, eller samma dag som Gustav III stadfäste Förenings- och säkerhetsakten. Däri utmålades hur det hade gått: då Adeln i Bretagne - anstälde och utförde d. 26 och 27Jan. et Upror [i Rennes], samt genom beväpnade Laqueir öfverföll, slog och dödade åtskillige af de til Motvärn sig sättande Män af Stadens Borgerskap, hvarvid äfven trenne Adelsmän stupade på Platsen utan för det Hus, hvar Adeln hade sin Sammankomst. Trätofröet emellan desse bägge Stånd var det vanliga: Adeln ville vara utan Beskatning, och icke lyda Konungens utfärdade Befalning om en jämnlik Representation vid förestående Riksdag; Ofrälse-Ståndet däremot reste det länge nedtrykta Hufvudet och ropade til Thronen omUprättelse. -
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=