10 något för att lungna sinnena genom att inkalla les États généraux eller franska riksdagen till den 1 maj 1789. Den 20 januari skrev Den Politiske Mercurius att »den hotande epoquen för allmänna jäsningar [i Frankrike] har nu mera lyckligtvis börjat förvandlas uti en inhemsk Freds-Revolution. Med vis mildhet och försakelse räker Konungen handen åt Nationen, emedan han försöker upfylla des avsigter och önskningar». Men redan med nästa nummer den 23 januari upphörde bevakningen av den franska politiken i Den Politiske Mercurius. Utgivaren utlovade en fortsättning i följande nummer, men från och med detta nummer rådde tystnad om politiskt känsliga nyheter både från Frankrike och —framför allt — från Sverige själv. Om Den Politiske Mercurius kan misstänkas ha stått den svenska oppositionen nära kombevakningen av den franska utvecklingen i Almänna Tidningar att stå i Gustav III:s politiska tjänst. Denna bevakning inleddes den 19 januari 1789 och fortsatte till den 29 april, då den försvann — lika snabbt somden hade dykt upp — dagen efter den svenska riksdagens avslutning. Den 19 januari utmålades en bild av den franska adelns främsta organ, parisparlamentet, somvar allt annat än smickrande. Visserligen hade parlamentet den 9 december överlämnat ett betänkande till den franske kungen sominnehöll en mängd krav »på en större Borgerlig Frihet, på utskyldernes jämlikare Fördelning, på Stat-Ministrernes Ansvar inför Ständerne, och desses på vissa utsatte Tiders Sammankallande» samt på »Införandet af Skrif- och Tryckfriheten». Men detta hemställande till den franske kungen sades vara intet »annat än en NödtvångsMedel, för at inställa sig hos Nationen, hvilken Parlamenterne så gärna velat ensamme representera, samt dymedelst komma sit så kära Föremål alt närmare». Tidningen gick vidare med att citera en f.d. parlamentsadvokat i Paris vid namn Linguet, som sade detta parisparlamentets presumtiva mål vara vad han kallade »1’Aristocrati Robinesque» och som påstod att den offentliga opinionen motsatte sig detta: Non, Sire, la véritable Opinion publique n’est contrair, ni a vous, ni a votre autorité. Les vrais Citoiens génissent des abus: ils en désirent la Reforme; mais convaincus que vous la désirez commé eux, sans vous accuser du passé, ils sont disposes a tout sacrifier pour vous aider a faire naitre un Avenir plus heureux. Les bouches que orient sont a vos ennemis; mais les cours qui sentent sont a vous; & dans une nation telle que la notre, c’est le grand, c’est le grand, c’est le prodigieusement grand nombre. Således sades den sanna folkopinionen inte vara emot kungen eller hans auktoritet utan i stället försäkrad om att kungen delade sitt folks åsikter och förhoppningar. Folket stod helt enkelt berett att uppgiva allt för sin kung för att hjälp honomskaffa landet en lyckligare framtid. Almänna Tidningar innehöll den 11 februari - alltså sex dagar innan Gustav III hade sin stora uppgörelse med Ridderskapet och adeln den 17 februari - en artikel omutvecklingen i Frankrike somutgjorde ett direkt hot mot den svenska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=