RS 16

276 cesser om högre värden fördes av mera burgna samhällsklasser och att tvister om mindre belopp kunde betyda mycket för fattigare personers hela välfärd; skulle HD bli de rikare klassernas domstol? Från denna synpunkt ansågs konformitetsregeln mera tillfredsställande. Särskilt Karl Staaff tog upp frågan i ett känslomättat anförande, där han vädjade till högerns lantmän att försvara lantbefolkningens rätt och till socialdemokraterna att inte acceptera ett sådant klassprivilegium som föreslogs. Från annat håll framhölls att förslaget avvek från den traditionellt svenska rättsuppfattningen och var farligt med tanke på den materiella rättvisan, som HDansågs särskilt mån att tillvarata, att avskära vissa mål från dess prövning.På socialdemokratiskt håll var man inte lika bekymrad för de små i samhället; summa revisibilis kunde ju också hindra arbetsgivare somförlorade mål mot arbetare att föra saken till HD.“^ Och Nils Alexanderson avvek från sina partikamrater i det liberala partiet. Han framhöll, att alla sätt att avskära HDfrån prövningen av vissa mål var motbjudande men att det nu gällde »en verklig fläck för hela vårt lands rättsväsende»; i inget land var det så svårt att få rätt som i Sverige, om motparten drog saken från instans till instans.'® I varje fall vann regeringsförslaget i utskott och riksdag. Men konformitetstanken verkade tydligen ganska förtroendeingivande särskilt för lekmännen, och viss statistik kunde åberopas till dess förmån; ändringsprocenten i konforma revisionsmål låg kring 12-16 % (i difforma mål, där hovrätten inte kommit till samma resultat som underinstansen, ändrades 25—33 %). Ett annat skäl för konformitetsprincipen som drogs fram av minoriteten var en viss misstänksamhet mot hovrätterna; man framhöll det stora antalet extra bisittare utan större erfarenhet, och dessa domstolar ansågs inte tillfredsställande kunna klara av sin uppgift.För departementschefen hade detta inte varit samma bekymmer; han hänvisade bl.a. till vissa åtgärder för att förbättra vikariernas avlöning och ge adjungerade ledamöter en fastare ställning. Den planerade rättegångsreformen antogs också öka kvaliteten på underinstansernas dömande. 4. Utvecklingen under processkommissionens arbete Därmed var alltså dispensprövningen införd, väsentligen som en prejudikatsdispens, och skälet var somframgått att man ville lätta HD:s arbetsbörda. Troligen komden också att lindras. Går man igenomde följande årens årgångar av Nytt juridiskt arkiv, är dispensmålen påfallande få, och många av demär fattigdispenser. Hur reglerna närmare tillämpades är inte lätt att få grepp om ens geFK 1915 II: 40 s. 7 (Flolmkvist). FK 1915 II; 40 s. 44 f. FK 1915 II: 40 s. 10 ff. ” LU 1915: 15 s. 75. Prop. 1915: 4 s. 42.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=