264 instans pröva mål som handläggs direkt av AD. Den grupp av mål som här främst stätt under diskussion är anställningsskyddsmälen. Utredaren har här anslutit sig till arbetstagarorganisationernas uppfattning att en anställningsskyddstvist som inte kunnat lösas genomförhandlingar mellan kollektivavtalsparter måste kunna hänskjutas direkt till AD. Under hänvisning till vad somnu anförts stannar utredaren vid att föreslä att AD fär en fjärde ordförande och att i mäl av principiellt intresse en av de tvä ordförandena skall ersätta den ledamot som utan att ha domarkompetens har särskild insikt i förhållandena pä arbetsmarknaden. I sitt remissyttrande över förslaget har AD— efter beslut i domstolens kollegiumatt yttrandet skall lämnas av de tre ordförandena och den heltidsanställde vice ordföranden — framhållit värdet av att domstolen i sä stor utsträckning som möjligt kan vara sammansatt av ordinarie ledamöter när målen avgörs. Om ändamålet med en reform skall vara att minska trycket pä domstolen och samtidigt värna om kontinuitet och enhetlighet i rättstillämpningen måste enligt ADden sakligt riktiga lösningen ligga i en begränsning av mältillflödet och en minskning av domstolens befattning med principiellt mindre viktiga mäl. Domstolen föreslår därför att den liksom hittills skall vara första och enda instans pä den kollektiva arbetsrättens område men fungera enbart som överinstans med uppgift främst att leda rättstillämpningen i arbetstvister som gäller det enskilda anställningsavtalets rätt. Domstolen har alltså till skillnad frän utredaren funnit att även sådana anställningsskyddsmäl som anhängiggörs av kollektivavtalsbunden part bör föras över till tingsrätt som första instans och därmed underkastas prövningstillstånd för att fä fullföljas till AD. Personligen anser jag att övervägande skäl talar för domstolens ståndpunkt. Mäl om anställningsskydd innefattar i stor utsträckning utredning omfaktiska förhållanden med bevisfrägor somett dominerande inslag, och pä detta område är AD inte bättre lämpad än de allmänna domstolarna för relevanta bedömningar. De förhandlingar i rättstvister som normalt måste föregå en domstolsprövning i ADsomförsta och enda instans har heller inte samma karaktär i anställningsskyddsmål som i kollektivavtalsmål, eftersomkollektivavtalsparterna inte disponerar över den enskilde arbetstagarens anställningsskydd. Kanske kan det bli möjligt att i en framtid till och med överväga att helt överföra prövningen av anställningsskyddsmäl till de allmänna domstolarna. En så genomgripande reform ligger emellertid utom räckhåll i dag på grund av att arbetstagarorganisationerna inte ens är benägna att överlämna till tingsrätt att i första instans pröva i kollektivavtalsförhållanden aktualiserade anställningsskyddstvister. Till sist några reflexioner över lekmannaledamöternas insatser i AD. Gunnar Dahlman uttryckte en gång för mig somsekreterare i domstolen sin respekt för naturjurister. Därmed syftade han på de ledamöter i ADsomutan teoretisk utbildning visat prov på balans och klokhet i förening med förmåga till objektiv
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=