261 Reglerna i 33-35 §§ MBL är svårtolkade och AD har i ett flertal fall gjort principiella uttalanden ombestämmelsernas innebörd. En domfrån 1986“^° om tillämpningen av 35 § förtjänar att återges i vissa delar. ADframhåller: Man brukar beteckna 35§ som en bestämmelse om tolkningsföreträde för arbetstagarsidan. Det sägs ibland också att reglerna i paragrafen innebär att det uppkommer ett fristående betalningsanspråk för arbetstagarorganisationen. Båda dessa beskrivningar kan emellertid ge upphov till missförstånd och det finns därför anledning att inledningsvis säga något omregleringens närmare innebörd. Reglerna i 33 och 34 §§ om tolkningsföreträde i tvister om tillämpningen av medbestämmandeavtal och avtalsregler om arbetsskyldighet kan sägas ge den berörda arbetstagarorganisationen en principiell rätt att provisoriskt avgöra tvistefrågan till sin fördel för tiden fram tills denna slutligt prövats av domstol. Den prövningen påverkas emellertid inte av att arbetstagarsidan har utövat sitt tolkningsföreträde utan kan avse den omtvistade rättsfrågan i hela dess vidd. Tilllämpnmgen av 33 och 34 §§ förutsätter att arbetstagarorganisationen dels har gjort sin ståndpunkt i tvistefrågan klar för arbetsgivaren dels tydligt har gjort gällande sin rätt till tolkningsföreträde. I annat fall gäller arbetsgivarens uppfattning under tid somtvisten pågår. Det är tydligt att en reglering av detta slag innebär att frågan om skyldighet för arbetsgivaren att utge allmänt skadestånd för att han inte har respekterat ett utövat tolkningsföreträde i princip är fristående från frågan omskadeståndsskyldighet på grund av brott mot den bakomliggande materiella bestämmelsen. Om arbetsgivaren gjort sig skyldig till överträdelser i båda hänseendena kan han således förpliktas att betala allmänt skadestånd för var och en av dem. En regel omtolkningsföreträde för arbetstagarsidan i betalningstvister kan av naturliga skäl inte lämpligen utformas på samma sätt. Den betalning somföranleds av regeln bör av hänsyn till samtliga berörda parter bli definitiv. Bestämmelsen i 35 § har därför utformats så att arbetstagarorganisationens uppfattning i rättstvisten i princip blir bestämmande för det slutliga avgörandet av denna men att arbetsgivaren kan förhindra att en sådan verkan inträder genom att påkalla förhandling inom vissa snäva tidsfrister. Omarbetsgivaren emellertid underlåter detta kommer reglerna i 35 § att ge upphov till en alternativ grund för arbetstagarsidans krav på betalning som han kan bemöta bara om kravet är oskäligt. Har rättsverkan enligt 35 § inträtt och lagts till grund för betalningsanspråket kan domstolen således inte annat än i mycket begränsad omfattning pröva den bakomliggande rättsfrågan. Medan bestämmelserna i 33 och 34 §§ ger arbetstagarsidan en särskild rättighet som syftar till att stärka dess ställning under tid somtvisten pågår flyttar alltså reglerna i 35 § i stället fram arbetstagarorganisationens positioner i själva rättstvisten genom att ge den en möjlighet att på ett enkelt och smidigt sätt få denna slutligt avgjord till sin fördel. 10. Arbetsdomstolens behörighet och sammansättning När jag kom till AD som biträdande sekreterare 1950 förekom i domstolen huvudsakligen tre typer av mål. Det var fråga om tolkning av kollektivavtal, föreningsrättskränkningar och olovliga stridsåtgärder. Kollektivavtalsmålen Nr 61.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=