260 skäl föreligga för detta. När det gäller lönetvister (35 §) har lagstiftaren valt en annan konstruktion för att stärka arbetstagarsidans ställning. Om rättstvist uppkommer om lön eller annan ersättning till medlem i arbetstagarorganisationen är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling. Kan tvisten inte lösas då skall arbetsgivaren väcka talan vid domstol. Underlåter arbetsgivaren detta blir han bunden av arbetstagarorganisationens mening om kravet inte är oskäligt. Fristen för att behålla talerätten är tio dagar efter avslutande av lokal och central förhandling. Tolkningsföreträdet utövas av den lokala arbetstagarorganisationen, dvs den sammanslutning av arbetstagare som är part i lokala förhandlingar, exempelvis verkstadsklubb, tjänstemannaklubb, avdelning. Den praktiskt viktiga konsekvensen av de redovisade reglerna är från ADs synpunkt att arbetsgivarsidan i betydligt större utsträckning än tidigare uppträder somkärandepart inför AD. Jag har inte orkat med att undersöka omförändringen lett till en annorlunda fördelning mellan parterna av antalet bifallna och avslagna käromål. En översiktlig genomgång av rättsfallen efter MBLs tillkomst visar här att arbetsgivarsidan fått bifall till sin talan i nästan två tredjedelar av de tolkningstvister somden fört till AD. Själva bestämmelserna i MBL om tolkningsföreträde har föranlett en rad rättsfall i AD. I fråga om tvister om arbetsskyldigheten har dessa gällt omarbetstagarsidan utövat tolkningsföreträde mot bättre vetande eller i ovidkommande syfte och om arbetsgivaren på motsvarande sätt åberopat regeln om synnerliga skäl.^^ Parterna handlar härvidlag å ömse sidor på egen risk och kan åläggas skadestånd vid missbruk av den lagstadgade rättigheten. I ett falP^ har ADkonstaterat att tolkningsföreträde inte tillkommer enskild arbetstagare. Det helt övervägande antalet rättsfall gäller emellertid bestämmelsen om skyldigheten för arbetsgivaren att omedelbart påkalla förhandlingar i lönetvister för att inte riskera att bli bunden av arbetstagarsidans krav. Några fall har avsett frågan om35 § över huvud taget varit tillämplig. När priset för visst arbete enligt ackordsprislista skall bestämmas av arbetsgivaren och arbetstagaren gemensamt föreligger ingen rättstvist och bestämmelserna i 35 § ansågs därför inte tillämpliga i en dom från 1986.^^ Av en annan domfrån 1985^® framgår att den arbetsgivare som påkallar förhandling genom brev själv står risken att brevet inte kommer fram till motparten eller kommer fram för sent. Fallet är av intresse därför att uppsägning av kollektivavtal i princip sker på mottagarens risk och att domstolen i detta fall inte fann anledning att frångå allmänna rättsgrundsatser. Många rättsfall i övrigt har gällt frågan om arbetstagarsidans krav varit oskäligt.De har i allmänhet inte principiellt intresse utan utgör bedömningar av omständigheterna i det enskilda fallet. ” AD 1982 nr 152, 1987 nr 77. AD 1986 nr 11. Nr91. Nr 1. 1979 nr 80, 1980 nr 67 och 145, 1982 nr 46, 95 och 156, 1985 nr 1 och 1987 nr 97.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=