258 ett uttalande av förlikningsmannen fått uppfattningen att tillägget skulle utgå även framdeles och att man godkänt förslaget under denna förutsättning. AD fann det vara ostridigt att förlikningsmannens uttalande inte bragts till arbetsgivarsidans kännedom. Enligt domstolen hade arbetsgivarföreningen varken insett eller borde ha insett att arbetstagarsidan hyste uppfattningen att tillägget skulle utgå också under den nya avtalsperioden. I en annan dom från 1946^^ hade förlikningsmannen lagt framett förslag omatt lönegraden specialarbetare skulle omfatta gummiarbetare som en ytterligare grupp. Parterna hade i tvisten olika meningar om räckvidden av uttrycket gummiarbetare. Domstolen gjorde i målet detta principuttalande: I denna situation (parterna hade under förhandlingarna inlagt olika meningar i förslaget) måste frågan om tolkningen av bestämmelsen bedömas med hänsyn till vilkendera avtalsparten som vid avtalsförhandlingarna hade största anledningen att förstå att motsidan hade en annan mening ominnebörden av förlikningsmannens förslag och därmed var närmast att söka skapa klarhet i frågan genomtydligt tillkännagivande av den egna meningen och genomfrågor till motsidan. Vid detta bedömande måste man emellertid bortse från vad förlikningsmannen själv kan enskilt ha uttalat till de olika sidorna rörande förslagets innebörd - om vilka uttalanden tillförlitlig utredning icke föreligger - och avseende blir då i förevarande fall att fästa vid den sedermera antagna bestämmelsens ordalydelse och de faktiska förhållanden som utgör bakgrunden till bestämmelsen. De hittills redovisade rättsfallen gäller kollektivavtal somträffats mellan förbund eller mindre organisationer å ömse sidor. Ett viktigt avgörande om en tvist mellan en förhandlingskartell och en centralorganisation finns från 1983.^^ Parter i målet var PTK och SAF och tvisten gällde tolkningen av en följsamhetsklausul av stor ekonomisk betydelse. Kollektivavtal träffades under medverkan av en förlikningskommission i ett långvarigt och komplicerat förhandlingsspel. Omfattande stridsåtgärder hade redan utlösts på arbetstagarsidan och SAF hade varslat omstorlockout. Ett principuttalande av ADi domskälen förtjänar att återges här: I denna situation syntes en möjlighet föreligga att parterna kunde nå en samförståndslösning. Enligt domstolens mening är det i ett sådant läge inte realistiskt att i vart fall frågor som part måste anta vara överblickbara för motparten kräva någon mera långtgående upplysningsplikt från partens sida i förhållande till motparten. Kompromisser kan i en sådan situation visa sig genomförbara fastän de i ett annat läge skulle ha varit helt omöjliga. Detta betyder givetvis inte att den ena parten har rätt att föra den andra bakomljuset. Däremot innebär det anförda att ledande företrädare för de stora arbetsmarknadsorganisationerna måste i krislägen av aktuellt slag i första hand lita till den egna sakkunskapen vid bedömningen av avtalsutkast och inte förlita sig på någon upplysningsplikt från motpartens sida. Nr 43. ” Nr 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=