256 upp att upphöra efter viss anställningstid och att det fordrades förbehåll i kollektivavtalet för att denna rätt skulle vara begränsad. Då något sådant förbehåll inte fanns i verkstadsavtalet var verkstadsföreningens medlemmar bibehållna vid rätten att fritt avskeda arbetare. Domslutet kan härledas från decemberkompromissen 1906 mellan SAF och LO. I denna åtog sig SAF att respektera föreningsrätten samtidigt somLOförband sig att respektera arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet och att fritt anta och avskeda arbetare. Vad som i detta sammanhang är av intresse är närmast den del av kompromissen som avser arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet. Den fria uppsägningsrätten tillhör det förgångna sedan tillkomsten av LAS,^^ medan arbetsledningsrätten alltjämt faller inom lagstiftningens dispositiva område. MBL föreskriver att mellan parter somträffar sedvanliga kollektivavtal omlöner och allmänna anställningsvillkor bör på arbetstagarsidans begäran även träffas kollektivavtal ommedbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser bland annat ledningen och fördelningen av arbetet. Framställs en sådan begäran utan resultat har arbetstagarsidan en kvarlevande stridsrätt, dvs en rätt att utan hinder av löneavtalet få tillgripa stridsåtgärder för att få till stånd ett medbestämmandeavtal. I lagmotiven anges att medbestämmandeavtal skall växa fram i den takt och med den inriktning som låter sig förena med kravet på engagemang och delaktighet från de anställdas sida.^"^ En av lagens huvudtankar är att det lagfästa medbestämmandet skall utvecklas vidare genom centrala och lokala kollektivavtal. Undan för undan har sådana avtal träffats. Som exempel kan nämnas utvecklingsavtalet mellan SAF, LOoch PTK och i anslutning till detta lokala avtal vid större industriföretag. Hit hör också det statliga MBA-S. Några tvister på det avtalsreglerade medbestämmandeområdet har inte förts till AD, och den kvarlevande stridsrätten har - såvitt jag känner till - hittills inte utnyttjats. Den dolda klausulen omarbetsledningsrätten för arbetsgivaren lever vidare om kollektivavtalet inte säger annat eller saknar förbehåll.’^ Dolda klausuler har åberopats i tre fall under 1980-talet. I en dom från 1981 fann AD att kollektivavtalet inte visats vila på den tysta förutsättningen att företrädare för arbetstagarparten hade att iaktta en allmän diskretionsregel med förbud för kritik mot det egna företaget gentemot alla arbetsgivare med vilka den centrala arbetstagarorganisationen stod i avtalsförhållande. En annan dom från 1984^^ fick motsatt utgång. Där fann ADatt ett flertal varandra avlösande kollektivavtal slutits utifrån den i avtalen inte uttryckta förutsättningen att en arbetsuppgift som en arbetstagare fullgjorde under avlösningstid (inforJfr AD 1977 nr 38. Prop. 1975/76: 105 sid. 8. Sigeman, förut anfört arbete. Nr 124. Nr 13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=