255 byggfacket, där domstolen godtog kollektivavtalet inför Byggnads förklaring att förbundet med klausulen inte avsett att arbetsgivaren skulle bli förpliktad att från anställningen skilja den somanställts i strid med klausulen. 6. Omtolkning av enskilda bestämmelser i kollektivavtal De allmänna regler för tolkning av avtal somefter hand utvecklats i rättspraxis - såsom minimumregeln, oklarhetsregeln, giltighetsregeln^’ - omfattar även kollektivavtal. De har emellertid i fråga omsådana avtal utvecklats och nyanserats med hänsyn till speciella förhållanden. Oklarhetsregeln och i viss mån också minimumregeln har föranlett en serie subsidiära tolkningsregler i syfte att ange hur parterna bör uppträda vid avtalsförhandlingar för att undvika missförstånd. Och giltighetsregeln har kommit att få en särskild betydelse på kollektivavtalsområdet på grund av den fredsplikt som följer av kollektivavtalet och som ställt förutsättningsläran i blickpunkten. Här har frågan framför allt gällt vad som i doktrinen benämns utfyllning av avtalet. En genomgång av ADs praxis visar inte på några principiella förändringar efter 1966. Det har överlag varit fråga omtillämpning av tidigare godtagna principer på nya förhållanden. Den följande framställningen kommer därför att begränsas till några frågor sominte belysts mera ingående i doktrinen eller somkommit i ett annat läge genominverkan av ny lagstiftning. 7. Dolda eller tysta klausuler Den fredsplikt somenligt MBL följer av kollektivavtalet och som avser i avtalet reglerade förhållanden har lett till att ADinte sällan ställts inför bedömningen om tvistefrågan omfattas av avtalet eller inte. Och härvidlag har det varit arbetsgivarsidan somvarit angelägen om att få frågan bedömd som reglerad i avtalet. En annan orsak till att AD kommit att ställas inför detta problemär det allmänna skadestånd somkan utdömas för kollektivavtalsbrott och somibland föranlett endera sidan i avtalsförhållandet att försöka få kollektivavtalet tolkat extensivt. Av central betydelse härvidlag är en dom från AD 1933.^^ Tvisten gällde om verkstadsavtalet gav arbetsgivaren fri rätt att säga upp arbetstagare. Avtalet innehöll inte den för förbunden inom SAF enligt stadgarna (§23, sedermera § 32) för slutande av kollektivavtal med arbetarförbunden annars obligatoriska klausulen om rätten för arbetsgivaren att leda och fördela arbetet och att fritt anta och avskeda arbetare. Domstolen fann att det utgjorde en allmän rättsgrundsats att ett anställningsavtal som slutits på obestämd tid fick fritt sägas L. Vahlén, Avtal och tolkning, Sthlm 1960. (Inst. f. rättsvet. forskning skrifter XXV.) Nr 159; se även 1932 nr 100.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=