246 medan förvaltningsdomstolarna har att pröva andra mål där ett enskilt rättssubjekt stär mot det allmänna, d.v.s. staten eller en kommun. Regeringsrätten bildades 1909. Under de följande decennierna framtill den stora förvaltningsrättsreformen i början av 1970-talet skedde en utveckling av den högsta domsmakten pä förvaltningsrättens område somledde till att regeringsrätten idag är en renodlad prejudikatinstans. Sä är inte fallet med Försäkringsöverdomstolen, somunder namn av Försäkringsdomstolen bildades 1961. Denna domstol, som utövar högsta domsmakten i socialförsäkringsrättsliga mäl, tilläter även ändringsdispens. I och med försäkringsadministrationsreformen den 1 januari 1979 upphörde RFV:s dubbla roll som besvärsprövande myndighet och tillsynsmyndighet. Dä tillkom försäkringsrätterna som besvärsprövande mellaninstans. RFV har kvar sin tillsynsfunktion samtidigt som verket har rätt att överklaga fk:s och FR:s avgöranden. Genom denna reform kom den högsta domsmakten pä det socialförsäkringsrättsliga området att väsentligen förstärkas. De socialrättsliga reglerna skiljer sig pä mänga viktiga punkter frän det privaträttsliga rättssystemet. Rättsreglernas funktion är inte att lösa individkonflikter utan att fördela ekonomiska resurser mellan olika medborgargrupper. Vidare är regelsystemet i ständig omvandling och det ställs höga krav pä flexibilitet, t.ex. vid ett kärvare ekonomiskt läge. Lagreglerna kännetecknas vidare av uppställandet av vissa yttre gränser, inomvilka det finns utrymme för andra former av regelbildning. Denna teknik sammanhänger med rättsordningens förändrade funktion i samband med övergängen frän judiciellt beslutsfattande till administrativt mer målinriktat beslutsfattande. Analyser av rättstillämpningen under 1970- och 80-talen visar entydigt behovet av en stark prejudikatbildning inom stora delar av det socialrättsliga området. Pä socialtjänstomrädet, med undantag av tvångslagarna LVUoch LVM, där domarna är fåtaliga, har RR meddelat ett förhållandevis stort antal domar. De mångtydiga och vaga rekvisit sombygger upp 6 § SOL, biständsparagrafen, har genomRR:s rättstillämpning kommit att konkretiseras och preciseras i viss utsträckning. RR:s tillämpning kan inte sägas utgöra en i förhållande till lagparagrafens vittomspännande innehåll inskränkande tillämpning. Förutsättningar härför torde ha saknats för RR:s vidkommande. I och med att lagförarbeten och lagtext ger den enskilde stora möjligheter att erhålla socialt bistånd i olika situationer, gör även RR:s tillämpning detta. Vad somnu sagts omRR:s tillämpning torde också gälla FOD:s tillämpning. Som exempel kan nämnas FOD:s extensiva tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring. FÖD:s rättstillämpning kännetecknas generellt av strävan att tolka lagtexten pä det för den försäkrade mest förmånliga sättet. Men genom att ha kvar reglerna om ändringsdispens har FÖD aldrig kunnat utvecklas till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=