245 synsätt i förhållande till ett juridiskt-tekniskt. Att möjligheterna till socialpolitiska överväganden begränsats torde stå klart. Men i och med att kommunerna inte kan hänvisa till bristande resurser vad gäller rätten till bistånd för den enskilde och RR:s syfte är att skapa en enhetlig tillämpning för att undvika stora fluktuationer i biståndsansvaret mellan olika kommuner, har domstolen funnit det vara nödvändigt att genom ett juridisk-tekniskt synsätt minska utrymmet för socialpolitiska överväganden. RR:s tillämpning av biståndsparagrafen kan inte sägas utgöra en i förhållande till lagparagrafens vittomspännande innehåll inskränkande tillämpning. Förutsättningar härför torde ha saknats för RR:s vidkommande. I och med att lagförarbeten och lagtext ger den enskilde stora möjligheter att erhålla socialt bistånd i olika situationer, gör även RR:s tillämpning detta. Vad som nu sagts omRR:s tillämpning torde också gälla FÖD:s tillämpning. Som exempel kan nämnas FÖD:s extensiva tillämpning av lagen omarbetsskadeförsäkring. Jag skulle kunna mångfaldiga exemplifierandet men utrymmet tilllåter inte detta. FÖD:s rättstillämpning kännetecknas generellt av strävan att tolka lagtexten på det för den försäkrade mest förmånliga sättet. Men genom att ha kvar reglerna om ändringsdispens har FÖD aldrig kunnat utvecklas till en renodlad prejudikatinstans, vilket haft till följd att de grundläggande förvaltningsrättsliga kraven på legalitet och likhet i vissa fall hos de lägre instanserna inte tillgodosetts i den utsträckning som varit önskvärd. Den enskildes möjligheter till förutsebarhet och kontrollerbarhet har därmed påverkats i negativ riktning. Orsaken till behovet av ändringsdispens beror på bristen på prejudikat. Behovet av ändringsdispens har inte upphört efter hand. Genomatt binda upp FÖD med ändringsavgöranden har domstolen inte givits någon chans att skapa prejudikat i sådan omfattning att behovet av ändringsdispens minskar. Att ta bort ändringsdispensen kan övergångsvis skapa rättsförluster för den enskilde men är det alternativ somenligt min mening på sikt skapar de bästa rättssäkerhetsgarantierna. Sedan FÖD:s tillkomst 1979 har dock högsta domsmakten på socialförsäkringsområdet i hög grad bidragit till en kvalitativ förbättring av rättstillämpningen, vilket inneburit påtagliga fördelar för den enskilde försäkrade. 5. Sammanfattning Det svenska domstolsväsendet är för närvarande uppbyggt med två parallella domstolsorganisationer; de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och högsta domstolen) och förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och regeringsrätten samt försäkringsrätten och försäkringsöverdomstolen). Flärtill kommer specialdomstolar av olika slag. Grovt sett kan man säga att de allmänna domstolarnas huvuduppgift är att slita tvister mellan enskilda rättssubjekt och att döma i mål om ansvar för brott.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=