244 4. Prejudikatbildningen på det socialrättsliga området Analyser av rättstillämpningen under 1970- och 80-talen visar entydigt behovet av en stark prejudikatbildning inomstora delar av det socialrättsliga området. På socialtjänstområdet, med undantag av tvångslagarna LVUoch LVMdär domarna är, åtminstone vad gäller det sistnämnda lagområdet, i det närmaste obefintliga, har RR meddelat ett förhållandevis stort antal domar. Socialtjänstlagen 6 § utgör huvudstadgandet för hela det sociala vårdområdet, i och med att den behandlar rätten för den enskilde att få erforderlig hjälp och vård. Utformningen av bestämmelsen är mycket allmänt hållen och biståndets innehåll har fått en oklar och oprecis bestämning. Rätten till bistånd knyts varken till några särskilt angivna orsaker till hjälpbehovet eller till några särskilt angivna insatser. Orsakerna till att lagparagrafen fått en så iögonfallande vidsträckt och opreciserad utformning är flera och av skiftande karaktär. Den helhetssyn somman menar skall prägla socialtjänsten såväl vad gäller beaktande av individens totala situation och sociala sammanhang, socialtjänstens konstruktion och organisation som samverkan mellan olika organisationer kräver en ramlag. Men detta torde säkerligen inte vara hela sanningen. Departementschefen har tillstått, att det skulle »möta betydande svårigheter att utforma lagstiftningen så att den komatt avse alla de situationer där det bör finnas en rätt till bistånd».'^ Lagstiftaren har helt enkelt inte lyckats att tekniskt utforma en lagbestämmelse, som täcker alla de fall då bistånd skall lämnas. Lagstiftaren torde också haft svårigheter att bestämma, vilka omständigheter somskall bli föremål för bistånd enligt 6 §, även om »uppräkningen» av biståndssituationer i förarbetena gjorts tämligen omfattande. I propositionen framhöll departementschefen följande: »Andra viktiga funktioner somverkar för konkretisering av den enskildes skyldigheter och rättigheter samt en jämnare standard mellan kommunerna är dels besvärsinstitutet och de rättsvårdande instansernas prövning, dels tillsynsmyndigheternas viktiga roll.» Av intresse är givetvis att undersöka om RR har infriat lagstiftarens förhoppning att konkretisera den enskildes skyldigheter och rättigheter och att skapa en enhetlig biståndsnivå över hela landet. En precisering av besvärsvägarna har RR sett som en nyckelfråga. En vidsträckt överprövning av socialnämndens beslut efter anförda förvaltningsbesvär skapar goda garantier för den enskildes rättssäkerhet, en omständighet som RR tillmätt stor betydelse. Ur kommunernas synvinkel kan göras gällande, att en överprövning via förvaltningsbesvär av biståndsbeslut enligt 6§ kan leda till styrande ingrepp i den kommunalpolitiska beslutsprocessen. I den debatt som följde på RR:s rättstillämpning rörande levnadsnivåbegreppet anfördes liknande synpunkter rörande ett begränsat socialpolitiskt Prop. 1979/80: 1, del A, s. 183 1. Prop. 1979/80: 1 s. 142.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=