241 När sjukkassorna skulle ta hand omadministrationen av folkpensioneringen och ATP, omorganiserades kassorna genombeslut av 1961 års riksdag. De förutvarande lokalsjukkassorna slopades, och i fortsättningen skulle i princip varje landstingsområde sammanfalla med ett försäkringskasseområde. De allmänna försäkringskassorna bildades. 1961 skapades Riksförsäkringsverket (RFV) genom en sammanslagning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen. Vid samma tidpunkt tillskapades Försäkringsdomstolen (FD) som högsta besvärsinstans. Först då 1961 kunde socialförsäkringsärenden bli föremål för domstolsprövning. 1974 tillsattes en utredning för översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen. En av utredningens huvuduppgifter gällde utformningen av mellaninstansen i besvärsordningen. Som ett mindre tillfredsställande drag framhölls RFV:s dubbla roll »som dels besvärsprövande organ, dels tillsynsmyndighet över försäkringskassorna. Trots att de båda uppgifterna ankommer på skilda avdelningar inom verket, kan det inte uteslutas att den enskilde får uppfattningen, att besvärsprövningen inte sker helt obundet utan påverkas av tillsynsverksamheten. 1 allmänhetens ögon måste det också te sig egendomligt att ett och samma organ - riksförsäkringsverket - ena stunden skall fungera somopartisk domstol och andra stunden, vid besvär till försäkringsdomstolen, skall vara remissorgan åt denna domstol, det senare beroende på att annan företrädare för det allmänna saknas. I sistnämnda fall uppfattas riksförsäkringsverket ofta som klagandens motpart.» I och med försäkringsadministrationsreformen den 1 januari 1979 upphörde RFV:s dubbla roll sombesvärsprövande myndighet och tillsynsmyndighet. Då tillkom försäkringsrätterna som besvärsprövande mellaninstans, och Försäkringsdomstolen förvandlades till Försäkringsöverdomstol. RFV hade kvar sin tillsynsfunktion samtidigt som verket fick rätt att överklaga fk:s och FR:s avgöranden. Genomdenna reform komden högsta domsmakten på det socialförsäkringsrättsliga området att väsentligen förstärkas. En av huvudtankarna bakom reformen av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen 1979 var, att den högsta instansens möjligheter att fullgöra sin prejudikatbildande uppgift skulle förbättras. Olika modeller för hur man skulle kunna begränsa den alltmer ökade måltillströmningen till högsta instans diskuterades, eftersom en fullföljdsbegränsning ansågs vara det naturligaste sättet att åstadkomma en förbättrad prejudikatbildning. Man fann dock åtskilliga nackdelar och praktiska svårigheter vara förenade med införandet av en fullföljdsbegränsning och menade, att olika åtgärder i syfte att minska överdomstolens arbetsbörda var det lämpligaste sättet att understödja domstolens prejudikatbildande verksamhet. Den förstärkning av besvärsprövningen som införandet av FR innebar liksomöverförandet av en del mål till andra besvärsvägar ansågs i förening med en ökning av antalet försäkringsdomare tills vidare vara tillräckliga förutsättningar härför. Framförallt skulle domstolens arbets17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=