240 heter och förvaltningsdomstolar. I prop 1971:30 s. 282 presenterades i stället skäl för särskilda förfarandelagar på respektive område. Förslaget vann riksdagens gillande.'^ Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1972 (den 1 juli 1971 beträffande skatterätt och länsrätt). För förvaltningsmyndigheternas vidkommande har 1971 års förvaltningslag (1971:290) ersatts av en ny förvaltningslag den 1 januari 1987 (1986:223).''* För förvaltningsdomstolarnas vidkommande gäller fortfarande 1971 års förvaltningsprocesslag (1971: 291). 2. Omdomsmaktens utveckling på socialförsäkringsområdet När det gäller framväxten av den högsta domsmakten på socialförsäkringsområdet blir historieskrivningen av yngre datum. Utgångspunkten torde få tas i bildandet av de allmänna försäkringskassorna (Jk). Dessa har utvecklats ur de frivilliga sjukkassorna. Sjukkasserörelsen växte fram under 1800-talets senare hälft genom att ett stort antal lokala sjuk- och begravningskassor bildades. Genom 1891 års lag omsjukkassor gavs kassorna möjlighet till registrering. Möjlighet öppnades också för de registrerade kassorna att få statsbidrag. Genom 1910 års lag omsjukkassor skärptes kraven för registrering. För att kunna betraktas somsjälvständigt rättssubjekt skulle sjukkassa vara registrerad hos en tillsynsmyndighet. Denna var kommerskollegium, som skulle utöva tillsyn, meddela anvisningar och förelägganden, beräkna och utbetala statsbidrag samt utarbeta viss statistik. Genom beslut av 1931 års riksdag bildades de erkända sjukkassorna. Detta innebar, att det i princip endast skulle finnas en erkänd sjukkassa i varje kommun. Sjukkassorna var privaträttsliga föreningar och underkastade lag (1938:96) om understödsföreningar. De finansierade sin verksamhet, förutom genom stats- och kommunbidrag, genom avgifter, som bestämdes i stadgarna. Tillsynsmyndigheten fastställde avgifterna. En allmän sjukförsäkring infördes genom lag (1947: 1) om allmän sjukförsäkring. Lagen började dock tillämpas först år 1955. Försäkringen blev obligatorisk, och kretsen försäkrade bestämdes i lagen. Sjukkassornas ställning ändrades och reglerades i denna lag i stället för i lagen om understödsföreningar. Tillsynsmyndighetens ställning i förhållande till sjukkassorna stärktes i åtskilliga avseenden. Kommerskollegium, som alltså 1910 blivit tillsynsmyndighet, kom så småningom att fungera även som besvärsinstans. Detta kom i än högre grad att gälla socialstyrelsen och sedan pensionsstyrelsen, vilka efterträdde kommerskollegiumsomtillsynsmyndighet. 1953 fick Riksförsäkringsanstalten hand om tillsynsverksamheten och därmed besvärsverksamheten. KU 1971; 36, rskr. 1971:222. Sej. Hellners, Kommentar till den nyaförvaltningslagen. Stockholm: Nor.stedts 1987.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=