238 200-årsjubiIeumvi nu firar, tillkomrikets allmänna ärenders beredning. Beredningen, som skulle uppta en mängd administrativa mål och ärenden, hade endast att avge utlåtanden men fick avgörande betydelse för den slutliga bedömningen i konseljen.^ Under 1800-talet växte sig kravet på inrättandet av en administrativ högsta domstol allt starkare/ Vid 1903 års riksdag förmådde KU riksdagen att hos KM:t anhålla om utredning och prövning av frågan om inrättande av en särskild högsta domstol eller RR för avdömande i sista instans av administrativa besvärsmål. I KU:s motivering hette det bl.a. att genom »införlivande i vårt samhällsskick av en sådan institution skulle på ett fullt verksamt och bestående sätt åstadkommas behövlig minskning i statsrådets mångskiftande göromål och skulle det allmännas väl och enskild rättssäkerhet bli behörigen tillgodosedda». Under utredningsarbetet framkom två metoder att bestämma den administrativa domstolens kompetens. Enligt den ena metoden, den kvantitativa, sker en fördelning av besvärsmålen, så att vissa går till domstolen, medan andra åter slutbehandlas i rent administrativ väg. Den andra metoden, den kvalitativa, innebär att alla besvärsmål kan upptas av domstolen, men dennas prövningsrätt är inskränkt till vissa, mera rättsliga sidor av målen. Först gick man på den kvalitativa metoden, men det var den kvantitativa som slutligen segrade. Däremot komman i Finland att några år senare välja den andra metoden, den kvalitativa, då det gällde att bestämma högsta förvaltningsdomstolens kompetens. Det förhållande, att besvär kunnat fullföljas hos konungen i något statsdepartement, innebar att besvären kom att prövas av antingen RR eller KM:t i statsrådet. Fördelningen av besvärsmålen skedde inomvederbörande departement. Sedan ett särskilt kansli inrättats för RRmed uppgift att bereda och föredraga målen, bröts sambandet mellan RRoch statsdepartementen.^ Omorganisationen av förvaltningsrättskipningen innebar att tyngdpunkten i den domstolsmässiga besvärsprövningen i förvaltningsärenden flyttades från RR till kammarrätt. Kammarrätt blev allmän förvaltningsdomstol närmast under RR med väsentligen samma målområde som denna. Kammarrättsorganisationen byggdes samtidigt ut. Vidare förstärktes rättskipningen på länsplanet genom att de tidigare prövningsnämnderna ombildades till skatterätter och genom att särskilda domstolar, länsrätterna, skapades för prövningen av socialvårds- och körkortsmål. Genom 1978 års länsdomstolsreform, som trädde i kraft den 1 juli 1979, fullföljdes omorganisationen genom att skatterätterna och länsrätterna bröts ut ur länsstyrelserna och omvandlades till en fristående, allmän förvaltningsdomstol — kallad länsrätt - för varje län. ^ Se Hj. L. Hammarskjöld, Om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt. Stockholm 1907. ■' Se R. Lavin, Domstol och administrativ myndighet. Stockholm: Norstedts 1972, s. 23 ft. ^ Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten, SOf/ 1959:4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=