234 Det finns emellertid flera bud på hur riktig rättstillämpning bör gå till. Peczenik menar att domstolarna har många olika tillvägagångssätt att välja emellan, då man bedömer ett hard case. Och Hellner ansluter sig härtill i sitt arbete »Rättsteori», som komut i höstats. Han avvisar tanken på »en enhetlig princip» och anser det »lättare att följa linjen att väga samman olika faktorer». Som exempel härpå nämner han Savignys fyra canones angående språkliga, logiska, historiska och funktionella faktorer. Savignys uppräkning är emellertid inte uttömmande. Även förarbetena, praxis och »sakens natur» bör beaktas. Frågan är emellertid vilket praktiskt syfte man tillgodoser med en dylik rättstillämpning. »Professoren sind Herren anderer Meinung» säger tyskarna. »Herren und Damen» får vi väl säga numera. Antag att ett justitieråd inte fattat och inte heller anser sig kunna fatta någon ståndpunkt rörande professorernas trätor om hur rättstillämpning bör bedrivas. Hur skall han göra då, om han råkar ut för ett verkligt svårbemästrat problem? Mitt råd är att han noggrannt går igenom alla de argument, som är relevanta enligt de olika uppfattningarna i doktrinen. Sedan bör han lita till sin intuition och i domskälen anföra några bärande stöd för det resultat han kommit fram till. Jag tror att det alltid funnits domare, somförfarit ungefär på detta sätt. Och kanske är det detta Savigny tänkte på, då han förklarade: Die Auslegung ist eine Kunst, und die Bildung zu derselben wird durch die treffliche Muster aus alter und neuer Zeit, die wir in reichem Maasse besitzen, gefördert. Ungleich mangelhafter ist das jenige, was bis jetzt als Theorie derselben aufgestellt worden ist. Somavslutning skall jag nämna något omprövningen av bevisfrågor, varvid jag håller mig till civilprocessen. Spörsmål ombevisbördans placering och ombeviskravets styrka är ju rättsfrågor, för vilka det kan beviljas prövningstillstånd. Angående detta slags spörsmål råder det emellertid i doktrinen en betydande meningsmotsättning, vilken i viss mån erinrar omden somberörts här tidigare. Då det gäller bevisbördefrågorna inom t.ex. kontraktsrätten, - t.ex. rörande problemomdet kommit till avtalsslut eller om en prestation är avtalsenlig- vill vissa forskare tillämpa den s.k. överviktsprincipenoch låta även bevis av minsta möjliga styrka vara avgörande, enär man tror detta bäst garantera att domen kommer att överensstämma med det förprocessuella materiella rättsläget och på så sätt fyller sin konfliktlösande uppgift. Andra menar däremot att då det finns goda möjligheter till bevissäkring - somfallet i regel är på detta område - man bör upprätthålla höga beviskrav, enär civillagens genomslagskraft ute i samhällslivet bäst tillgodoses på detta sätt. Denna meningsmotsättning får konsekvenser även för bevisvärderingens del. Anhängarna av överviktsprincipen brukar ansluta sig till den s.k. bevistemamodellen, enligt vilken rätten skall bringa sig en föreställning om rättsfaktum förelegat eller om så inte är fallet. De som menar att kravet på bevisningens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=