230 praktiska juridiken inverkade den historiska skolan mindre. Dess förgrundsgestalt i Tyskland, Savigny, ansåg att det var de tyska juristerna sombäst förstod sig på vilken rättsordning somöverensstämde »mit dem deutschen Volksgeist», något som överraskande nog befanns vara den romerska rätten. Egendomligt var det också att »Begreppsjurisprudensen» var den metod man begagnade sig av vid tillämpning av de ålderdomliga romerska rättsreglerna. Dök det upp säkerhetsköp i praktiken, hade man att välja mellan att tillämpa regler omköp eller pantsättning. Däremot var det begreppsjuridiskt otillåtet att angående vissa problem tillämpa köpregler och angående andra pantregler. Detta var ett stelbent system, men ändamålsskälen lyste dock inte helt med sin frånvaro. Ehuru valet av »juridisk konstruktion» ansågs skola ske på logiska grunder, kunde i själva verket ändamålsskäl vara avgörande för vilket rättsinstitut man begagnade sig av. I slutet av 1800-talet kom en reaktion på allt detta. Den rättspositivistiska skolan vände sig på en gång mot naturrätten, den historiska skolan och begreppsjurisprudensen. De stora framgångarna inom naturvetenskaperna lämnade andra vetenskaper ingen ro. Även den juridiska doktrinen borde vara en rent teoretisk vetenskap. Rättsvetenskapsmännen skulle begränsa sig till att återge innehållet i lagar och prejudikat samt fastställa dessas innebörd genom tolkning. Den moderna semantiken var emellertid inte uppfunnen och under sken av rent språkliga tolkningar smög sig åsikter in om»gällande rätt», vilka i själva verket grundade sig på värderingar. Under min studietid togjag del av juridiska arbeten, präglade av denna metod. Jag beundrade författarnas skarpsinnighet, då de lyckades fastställa att vissa ord i lagtexten hade en högst speciell betydelse. Sedermera kom jag att betrakta denna verksamhet som en semantisk svindel. I det förgångna har olika åsikter om hur den juridiska doktrinen bort bedrivas i stort sett avlöst varandra. I jämförelse härmed företer 1900-talet en turbulens av varierande åsikter, av vilka jag i det följande skall beröra några. Vid det sista sekelskiftet framträdde en riktning som kallades för »den fria rättsskolan». Denna var ett utslag av sådana rousseauanska frihetsriktningar, som då och då hemsöker västerländsk kultur. Inte lagen utan rättvisan och billigheten borde läggas till grund för bedömningen av invecklade rättsfall. Den fria rättsskolan ebbade emellertid snabbt ut och här i landet påverkade den knappast alls den praktiska juridiken. Det som däremot fick stor betydelse var den moderna semantiken, läran om ords och satsers mening. Semantiken var en gammal vetenskap, men i början av detta sekel berikades den med nya idéer. Första gången, somjag känner till, då dessa beaktades inomden juridiska doktrinen, var i den tyska civilisten Philip Hecks uppsats om »intressejurisprudensen» i Zeitschrift fiir die civilistische Praxis 1914. Heck inleder sin uppsats med en semantisk analys, somhan hämtat från en av pionjärerna inom tysk semantik. Vardagsspråkets ord och ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=