Högsta domstolen och den juridiska doktrinen Av Professor PER-OLOF EKELÖF Uppsala universitet Till den juridiska doktrinen räknar jag s.k. dogmatiska rättsvetenskapliga arbeten, som handlar om aktuella rättsregler och dessas tillämpning. Då jag i det följande talar om »rättsvetenskap», är det bara fråga härom. Rättshistoriska, rättssociologiska och rättspsykologiska arbeten kommer jag inte att beröra. 1951 gav jag ut en broschyr med den provocerande titeln »Ar den juridiska doktrinen en teknik eller en vetenskap?» Häromhar det länge rått delade meningar inomrättsvetenskapen. Vissa tider har man ansett sig böra skilja mellan »doktrinal» och »usuell» behandling av juridiska problem; den förra förekom vid universiteten och den senare vid domstolarna. Även då så varit fallet har emellertid domstolspraxis påverkats av vad rättsvetenskapsmännen haft för sig. I den första juridiska fakulteten i Bologna studerade man till en början endast Corpus juris, medan de norditalienska lantdomstolarna tillämpade ett konglomerat av longobardisk lag och romersk vulgärrätt. Så småningom kom emellertid doktrinernas bearbetning av den romerska rätten att påverka såväl domstolspraxis som lagstiftning. 1495 beslöt den tyska riksdagen rent av att Corpus juris skulle vara gällande lag i riket. Här i landet kan en påverkan spåras redan i medeltidslagarna och under 1600-talet sipprade det via de nyinrättade hovrätterna in romersk-rättsliga idéer i domstolspraxis. Emellertid påverkades den praktiska juridiken även av den s.k. naturrätten - en rättsordning utan samhälleligt substrat. På grundval av Corpus juris. Bibeln och Aristoteles skapade doktrinen ett systemav rättsliga principer, vilka man menade att både domare och lagstiftare borde iaktta. Denna påverkan från naturrätten blev särskilt påfallande under 1700-talet, trots att kulturen börjat bli sekulariserad och Aristoteles förlorat sin ställning somvetenskaplig auktoritet. Rationellt tänkande ansågs tillräckligt somgrundval för detaljerade naturrättsliga system. Under 1900-talet blev sådana idéer åter på modet efter nazismens sammanbrott. Och den katolska kyrkan har aldrig övergivit den naturrätt som utvecklades av Thomas ab Aquino. Den historiska skolan i början av 1800-talet utgjorde en reaktion mot att man inom naturrätten uppställde generella rättsprinciper, tillämpliga för alla folk och under alla tider. Nationalismen hade blivit på modet och man menade att gamla rättssedvänjor borde komma till heders. För doktrinen medförde detta att juridiska avhandlingar borde ha en historisk inledning. Men på den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=