202 9. Yttranden i frågor rörande omvad somvore föremål för nåd Enligt 1809 års RF §26 tillkom det Konungen att i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods, och det ankom på Högsta domstolen att avgiva yttrande över varje sådan ansökning. Domstolens yttrande avsåg dels den juridiska frågan, huruvida ansökningen avsåg ämne, som utgjorde föremål för nåd, dels billighetsfrågan, huruvida ansökningen i något avseende eller helt borde bifallas. Icke sällan uppkomnådeärendet i samband med att domstolen prövade utgången i själva brottmålet. Vanligen gällde ansökningen ett ådömt strängt straff (t.ex. NJA 1909 s. 61, Amaltea-dådet, där en dömdes till döden såsom för mordbrand) men även mindre allvarliga påföljder prövades (t.ex. NJA 1874 s. 314, böter 50 rdr). I fråga omvad som wzr föremål för nåd, visade HDförst en vacklande hållning, men fick alltmera en generös inställning till frågan omvad som vore brott och brottmål. Av särskilt intresse är det, att Naumann i sin tidskrift i första årgången (1864) redovisar många äldre ärenden (s. 270 abolition och s. 347 bysättning /båda 1809/ ingendera föremål för nåd; s. 352 vinnande av burskap / 1810/ tillstyrkande; s. 359 jfr 304 ovärdighet att föra annans talan inför rätta / 1814/ tillstyrkande). Här skall bara några belysande exempel anföras: Högsta domstolen anförde i NT 1864 s. 305, att förklaring, att två personer, som trots äktenskapshinder (lysning vägrad på grund av misstanke om fallandesot) utrikes ingått äktenskap, skulle anses innefatta ämne, som icke tillhörde Kungl. Maj:ts omedelbara prövning. Samma ståndpunkt upprätthölls i NJA 1883 s. 13 avseende giltigheten av vigsel mellan en man och hans brorsdotter av Wretman, von Hofsten, F. F. Huss, von Segebaden, Lindhagen och Östergren, men mildrades snart (NJA 1887 s. 231). En 20-årig svensk yngling sammanvigdes i Köpenhamn med med en svenska. Fyra dagar efter hans 21 årsdag tillstyrke HD {Wretman, von Hofsten, C. F. Svedelius, Östergren, J. O. Wedberg och Norberg) bifall till deras ansökan, att i kyrkoboken här i riket få antecknas somäkta makar. På ansökan om befrielse fråm en i brottmål om lönnbränning ådömd tillverkningsavgift, fann HD (/. A. C. Q^ense/, Leuhusen, Bolin och Rabe mot Södergren, Dreijer och Olivecrona) enligt NT 1869 s. 445 sådan eftergift utgöra föremål för nåd, men avstyrkte ansökningen; jfr NJA 1916 s. 584 och, i fråga omsådan tillverkningsskatt, 1920 s. 213). Ansökan, att få det straff, som gällt tredje resan stöld, ändrat till att avse andra resan, föranledde i NJA 1888 s. 1 HD {F. F. Huss, C. F. Svedelius, Östergren, Glimstedt, Örbomoch Skarin) att förklara, att ansökningen icke innefattade ämne som utgjorde föremål för nåd. Samma hållning till ansökningar avseende brottsrubriceringen har senare upprätthållits (NJA 1920 s. 142 avseende ändring av stöld till snatteri; jfr i fråga om »resan» Ansökan om befrielse från tvångsarbete (NJA 1894 s. 657) avstyrktes i NJA 1894 s. 657 av HD{Ahlgren, Norberg, Hammarskjöld, K. G. Carlson och P. G. senare NJA 1929 s. 401).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=