200 Naumann fann hovrättens utslag lagligen grundat, men ansåg icke förlust av medborgerligt förtroende stå att förena med dödsstraffet och ådömande av sådan rättsverkan kunna föranleda gissningar om en förväntad benådningsresolution. Han hänvisade till att det vore benådningsrättens utövare obetaget att, om skäl funnes, giva nåd från dödsstraffet och låta den dömde i stället umgälla sitt brott med livstids straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende för alltid. Olivecrona ville döma Dför mord och B för delaktighet i brottet till straffarbete på livstid och förlust av medborgerligt förtroende. Hot mot hlockadhrytare. I NJA 1900 s. 500 dömdes två arbetare med stöd av 15:22 2 mom. SL för våld mot två målsägandes frihet av HD(Herslow, K. G. Carlson, Afzelius och Ramstedt) till fängelse i tre mån. Bohman fann ej skäl till ändring i hovrättens utslag avseende straffarbete i fyra mån. Norberg och Westring, som ej fann styrkt, att våldet mot den ene skett i avsikt att förmå denne att deltaga i arbetsinställelse, ville bestämma straffet för envar av dem till fängelse två mån. NJA 1912 s. 97 gällde ansvar för ett blockadmeddelande, vari bl.a. yttrats, att de personer, som innehade eller mottoge anställning vid fabriken, komme att betraktas somstrejkbrytare och behandlas därefter ävensom offentliggöras i tidningspressen. HD {Petrén, Berglöf och Leijonhufvud) fann icke sådana omständigheter ha visats vara för handen, att de tilltalade genomatt anslå meddelandet kunde anses ha gjort sig skyldiga till hot av beskaffenhet att medför ansvar. Grefberg och C. A. Svedelius ville icke göra ändring i underrätternas domå böter för brottet. Förtal avseende brutet nykterhetslöfte. A hade i brev och B i intyg uppgivit, att målsäganden, som var medlem av godtemplarorden, vid angivet tillfälle varit berusad. Hovrätten - bland ledamöterna Gustav Olin (1872-1955) - fann dem genom berörda åtgärder om målsäganden ha utspritt rykte om gärning, som men hänsyn till att denne vore medlem av godtemplarorden, måste anses ha varit för hans goda namn och medborgerliga anseende menligt och dömde envar av demjämlikt 16: 8 SL att för ärekränkning böta 50 kr. Enligt NJA 1913 s. 605 fastställde HD {Leijonhufvud och Bergman) med hänvisning till innehållet i de bestämmelser, som gällde för godtemplarorden, det slut vartill hovrätten kommit. Birger Wedberg ville icke bifalla den mot Aoch B förda talan, då det icke visats annat än att de, båda medlemmar av orden, velat lämna bevis om riktigheten av en anmälan som gjorts inomorden, och att detta skett med hänsyn till de för ordens verksamhet gällande regler. Gullstrand och Berglöf fann ej skäl till ändring i hovrättens utslag. Tvegifte. En mosaisk trosbekännare A hade 1869 av en polsk jude sammanvigts i Stockholm med mosaiska trosbekännaren B. Senare hade A 1876 i Polen inför en mosaisk prästman ingått äktenskap med en annan mosaisk trosbekännare, C. Svea hovrätt - e.o. professorn A. O. Winroth (1852-1914) jämte två assessorer, ett hovrättsråd och en fiskal - fann, att As äktenskap med B icke blivit i laga ordning upplöst och dömde A jämlikt 17:4 för tvegifte till straff-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=