199 SL enligt votum av Åhergsson för att ha sökt förleda till ohörsamhet mot lag och laga ordning att böta 500 kr, medan å ena sidan Hernmarck, Ahlgren och Claéson dömde till fängelse i tre månader och å andra sidan Norberg och M. W. Huss fann, att uttalandena icke innehölle uppmaning till våld å person eller - mot Brantings bestridande — kunde anses innebära försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Förargelseväckande beteende. Den som vid socialdemokratiska partiets 1 maj-tåg i Stockholm hade burit en fana med inskrift »Ned med tronen, altaret och penningpåsen» dömdes enligt NJA 1909 s. 104 jämlikt 10:20 SL av Billing, Bohman, Westring, Marks von Wurtemberg och Améen. Marks von Wiirtemberg utvecklade dock sin mening omgenerös gränsdragning till förmån för yttrandefriheten. Förfalskningsbrott. En entreprenör hade telegrafiskt meddelat och med byggnadsstyrelsens kontrollants namn undertecknat, att visst arbete hade utförts, varför del av entreprenadsumman kunde utbetalas. Beloppet hade översänts till Kungl Majt:s befallningshavande men icke utbetalats. Enligt NJA 1896 s. 20 fastställde Hernmarck, Ahlgren, Åbergsson, Hammarskjöld, K. G. Carlson, Afzelius och Claéson hovrättens utslag för förfalskning till straffarbete åtta mån och att vara medborgerligt förtroende förlustig, intill ett år förflutit från frigivningen. Anteckning gjordes i Minnesboken. Anstiftan till mened. Sedan två vittnen anstiftats till mened men återkallat vittnesmålen, åtalades de och dömdes enligt NJA 1905 s. 235 i HD (av Grefberg och Herslow): vittnena (som vid brottet fyllt 15 men ej 18 år) enligt 13:3 SL vardera till fängelse fyra månader och anstiftaren enligt 3:1, 13:3 och 4:1 SL till fängelse åtta månader. Marks von Wiirtemberg, Thollander och K. G. Carlson ville fastställa häradsrättens dom, enligt vilken vittnena genom att under omedelbar fortsättning av vittnesförhöret ha återtagit sina uppgifter icke gjort sig skyldiga till fullbordad mened och angivaren vid sådant förhållande icke kunde dömas såsom anstiftare till mened. Billing fann med åberopande av 4: 1 SL lagligt döma anstiftaren till straffarbete i tre år och förlust av medborgerligt förtroende. Claéson fann ej skäl göra ändring i hovättens dom, enligt vilken vartdera vittnet med stöd av 13: 1 och 5: 3 SL dömdes till straffarbete ett år och anstiftaren jämlikt 3: 1 samt 13:1 och 6 SL för vardera fallet av anstiftan till straffarbete två år och förlust av medborgerligt förtroende. Anstiftan till mord. B var hustru till A. Hos demvar C dräng. B och Cuppmanade D att döda A, och så skedde. Under rättegången tog B sig av daga. I hovrätten, dit domen underställts, dömdes gärningsmannen D jämlikt 14:1 och 46 SL och anstiftaren C jämlikt 14:1, 35 och 46 samt 3: 1 och 5 SL att för mord mista livet och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustiga. Enligt NJA 1882 s. 307 fann HD {Leuhusen, Rabe och Glimstedt), dit domen hemställts, utslaget vara lagligen grundat. Carleson och Hernmarck ville döma envar av dem till straffarbete på livstid och förlust av medborgerligt förtroende.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=