196 6. Prejudikat och doktrin Under hela den period, somdenna framställning omfattar var det HDs uppgift att döma i hemställda brottmål, där den skyldige dömts till döden, eller - före 1864 — befunnits skyldig till vissa brott mot statsledningen. Ofta följdes de hemställda målen av ansökningar om nåd. De avsåg mord eller motsvarande våldsgärningar, men även i övrigt förekom i HD många mål om våldsbrott. Vidare avdömde HD en mängd mål om förmögenhetsbrott. Påfallande är det relativt stora antalet ämbetsbrott, i synnerhet av lägre befattningshavare. Inalles avgjordes årligen under perioden omkring 4—500 brottmål, till 1860 av hela domstolen, därefter på endera avdelningen och från 1909 på någon av de tre avdelningarna eller undantagsvis in pleno. Viss begränsning i rätten att fullfölja mindre brottmål infördes 1915. Enligt en tradition från äldre tid förekom det icke, att statsledningen eller HDsjälv tog initiativet x.i\\ publicering av de av HDavgjorda målen. Emellertid tilldrog sig många utslag allmänt intresse och refererades i pressen. Det var först med det av Schmidt 1830-62 utgivnaJuridiskt Arkif och den av Naumann 1864—88 utgivna Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning (NT) samt det ursprungligen av G. B. A. Holm (1845-1910) utgivna Nytt Juridiskt Arkiv (NJA), Avdelning I från 1874, Avdelning II från 1876, som HDs rättskipning och yttranden över lagförslag m.m. fick publicitet i fackpress. I vilken utsträckning HDs ställningstaganden nådde en större allmänhet, kan icke närmare påvisas. Däremot torde dessa på privat initiativ utgivna publikationer ha nått en vid krets av domare, ämbetsmän och praktiserande jurister. Icke minst inom domstolarna torde man ha intresserat sig för alla de processuella frågor, vilka då liksom nu upptagit så mycket av ledamöternas tid och krafter. Någon mera allmänt antagen prejudikatlära fanns ännu icke utvecklad, även om enskilda ledamöter till egen och kollegers nytta upprättade register, varifrån upplysningar kunde inhämtas om tidigare avgöranden. Dessa torde ha gjort det lättare att inom HD upprätthålla konsekvens i rättskipningen, vilket även framgår av hänvisningar i NJA till tidigare avgöranden. Utanför HD synes man länge närmast ha uppfattat utslagen som slutliga avgöranden i enskilda, ibland komplicerade fall. Ännu idag anses HDs avgöranden icke vara ovillkorligt bindande för rättstillämpningen i lägre instanser. I den dåtida sparsamma rättsvetenskapliga litteraturen rönte avgörandena i HD uppmärksamhet närmast som exempel ur levande livet till komplettering av den på tysk straffrättslig doktrin byggda framställningen. I sin uppmärksammade avhandling Om straffmätning (1869) nämner Annerstedt icke ett enda avgörande. Hagströmer nämner i sina föreläsningar i Svensk straffrätt (1906—09) ganska många rättsfall, i synnerhet ifråga om enkel eller flerfaldig brottslighet, och i hans Efterlämnade föreläsningsanteckningar om skadegörelse och tjuvnad (1912) förekommer hänvisningar till NJA flitigare. Det-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=