190 vande av yttranden i nådeärenden. Av dessa har på straffrättens område lagförklaringar efter tillkomsten av 1809 års Regeringsform(RF §§19 och 21) endast förekommit några få gånger under de första årtiondena och, såvitt mig bekant under den period somjag behandlar, endast en gång 1864 (se SFS 1865 nr 3, jfr NT 1865 s. 423), intill dess rättsinstitutet slutligen som obsolet avskaffades med tillkomsten av 1974 års RF. Ffär behandlas sålunda i det följande FIDs verksamhet vid granskningen av lagförslag (avsnitt 2-5), dess dömande verksamhet (avsnitt 6—8) och dess yttranden i nådeärenden m.m. (avsnitt 9-11). Avslutningsvis (avsnitt 12) framföres avslutande synpunkter på HDs ställning i samhället och dess ledamöters engagemang i samhällslivet under den liberala rättsstatens tid. 2. Granskningen av Lagkommitténs och Lagberedningens förslag Vid 1809—10 års riksdag hävdade i Ridderskapet och Adeln /. G. F. von Schantz (1773—1821), att en ny civil- och kriminallagbok måste upprättas, och i Borgarståndet L. H. Norling (1741—1824), att brottmålslagstiftningen vore i stort behov av revision. Deras och andras memorialer i ämnet överlämnades till lagutskottet, som i utlåtande föreslog att en särskild kommitté skulle inrättas för denna uppgift. Bland de av Kungl. Maj:t år 1810 tillsatta kommitterade fanns jämte andra justitiestatsministern Fredrik Gyllenborg samt justitieråden Poppius och Blom. På deras förslag tillsattes år 1811 Lagkommittén, där utöver de nämnda även statsrådet, senare (1829^0) justitiestatsministern Rosenblad ingick. Själva utredningsarbetet anförtroddes de arbetande ledamöterna. Av kommitténs många lagförslag nådde endast det av dess arbetande ledamöter utarbetade, år 1832 avgivna förslaget till allmän kriminallag fram till målet, som blev 1864 års SL. Sedan lagförslaget utsänts på remiss inkom 1840 HDs protokoll vid granskningen av förslaget. I granskningen, som varade tre månader i slutet av 1839, hade justitieråden Themptander, C. F. Isberg, von Lindecreutz, Nybl^eus, Backman, Nordenstolpe och Carl Sparre deltagit. De fann, att förslaget skilde sig från gällande rätt främst genomantagande av frihetsstraff med arbete i stället för spö, ris och egentliga skamstraff och genom den åt domaren lämnade latituden vid straffmätningen samt instämde därvidlag i förslagen. I fråga om dödsstraffet godtog man, att livstidsstraff alltid skulle vara ett alternativ. Ledamöterna ville, att fängelse skulle avtjänas i enrum (Philadelphia-systemet, medan Lagkommittén varit anhängare av Auburn-systemet) och menade, att fängelse vid vatten och bröd borde avskaffas. Vidare hävdade man, att den, som ej förmått gälda böter till fullo, skulle stå kroppsplikt för allt och straffet verkställas med ensligt fängelse. I fråga om försök ville majoriteten (mot Isberg, Lindecreutz och Nordenstolpe) belägga försök med straff, endast när straffskalan innehöll straffarbete.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=