RS 16

187 den utveckling, som ledde fram till frigörelsen från Danmark. Några motsvarande stora händelser kan knappast angivas i Sverige. Inga påtagliga ändringar i statsskicket eller inomdomstolarna kan knytas direkt till periodens början, och ej heller till dess slut. Regeringsrätten inrättades är 1909 och samtidigt tillskapades lagrådet. Inom rikspolitiken hade samarbetet under Nils Edén (1871— 1945) mellan liberaler och socialdemokrater nätt sin slutpunkt, och Hjalmar Branting (1860—1925) bildade 1920 den första socialdemokratiska regeringen. I ett internationellt perspektiv kan det påpekas, att Nationernas förbund bildades 1919 och att Sverige redan vid den första inbjudan 1920 inträdde i Förbundet strax före regeringsskiftet. Otvivelaktigt hade liberala strömningar politisk framgång under 1840-talet efter Erik Gustaf Geijer's »avfall» och »rabulistfejderna» i slutet av 1830-talet. Departementalreformen och justitiestatsministern Mathias Rosenblad's fall 1840 innebar samtidigt, att den politiska styrningen av HDminskade, sedan regeringen förlorat ledningen av och representationen i domstolen. Kring samma tid godtogs det, att utnämningen till ledamot i HDskedde i samförstånd med domstolen. Framgången i frågan om folkrepresentationen under 1840—41 års riksdag kunde emellertid icke fullföljas vid 1844-45 års riksdag och föll vid 1850—51 års riksdag. Reformen kunde icke genomföras förrän långt senare och beseglades med 1866 års Riksdagsordning. Det var tillkomsten av den andra franska republiken 1848—49 och upprättandet av det andra franska kejsardömet 1852 samt utgången av Krimkriget 1853-56, som återverkade på de politiska strömningarna i vårt land, mer än det danska enväldets fall 1849. Skandinavismen kulminerade i mitten av 1840-talet för att snabbt tyna bort i samband med de utrikespolitiska förvecklingarna vid det danska »treårskriget» 1848—51 men återuppstod för en tid några år senare. Begreppet rättsstat skapades i början av 1800-talet i Tyskland och kan för Sveriges del med visst fog sägas ha fått sin moderna form med 1809 års statsvälvning och de nya grundlagarna. Någon i förhållande till den verkställande makten helt oavhängig ställning hade domstolarna ännu icke uppnått, även om det politiska trycket blev mindre kännbart. Icke heller införandet 1840 av departementsstyrelse innebar för domstolarnas del någon fullständig frigörelse från statsledningen. Den direkta förbindelsen mellan regeringen och HD bevarades ända till 1909, då den särskilda ordningen för justitieärenden upphävdes. Vill man till rättsstatens begrepp lägga folkstyre i modern mening, kan 1865—66 års representationsreformtagas till utgångspunkt. Att utnämningen av domare tillkom Kungl. Maj:t, uppvägdes i viss mån av regler till skydd mot deras avsättning. Under 1830- och 40-talen hade betydelsefulla reformer inom socialvården och utbildningsväsendet genomförts, däribland förordningen om kommunal fattigvård 1847 samt stadgorna rörande folkskolorna 1842 och läroverken 1847 (och läroverksplakatet 1849). Medan föreskrifterna rörande laga försvar mild-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=