Högsta domstolen och straffrätten under den liberala rättsstaten Av Professor ALVAR NELSON Uppsala universitet 1. Inledning Samtidigt som Institutet för Rättshistorisk forskning vänligen har inbjudit mig att behandla Högsta domstolen (HD) och straffrätten,' har man anmodat mig omatt begränsa framställningen till ett angivet tidsskede, nämligen 1850—1920, som angivits som den period, då den liberala rättsstaten fanns. Detta har ställt mig inför flera allmänna frågor: - Grundades och upphörde den liberala rättsstaten under detta skede? — Hände det under denna period något betydelsefullt, somicke hade anknytning till de första sextio åren av dess historia eller under de därefter följande åren fram till våra dagar? Redan i sin inledningsföreläsning har Michael Stolleis anfört, att avgränsningama i tiden icke direkt passade något land men att perioden likväl generellt kunde begagnas för mera allmänna betraktelser över utvecklingen i dess helhet. Ser vi till den angivna periodens början finner vi genast, att 1850 är ett väl valt årtal för den som vill redovisa den danska Hojesterets historia. Då hade Grundloven 1849 upphöjt domstolarna i Danmark till en självständig statsmakt och säkrat deras oavhängighet och därmed givit Hojesteret en ledande ställning både för domstolsväsendet och förvaltningen. När det gäller slutåret 1920 finnes det all anledning att här nämna tillkomsten 1918 av Finlands Högsta domstol, också den med självständig ställning och makt att kontrollera domstolarna, medan kontrollen över förvaltningen samtidigt anförtroddes Högsta förvaltningsdomstolen. I Norge skapades Hoyesterett i anlutning till Grunnloven 1814 och Islands Hiestiréttur tillkom 1919 som ett av många led i ' Huvuddragen av detta anförande framfördes vid symposiet. En alfabetisk föneckning över de här nämnda justitieråden (JR) finnes i slutet av uppsatsen. Där lämnas vissa biografiska uppgifter, som hämtats från de av Nils Beckman i Svensk juristtidning (SvJT) 1941 s. 349-60 och Lars K. Beckman i SvJT 1989 s. 197^205 redovisade av dem upprättade längderna över Högsta domstolens ledamöter, upptagna efter utnämningsdatummed nr, till vilka jag hänvisar inomparentes. Många av de av mig nämnda ledamöterna förekommer även i den av Stig JagfrskiOi d, mångårig ordförande i Institutet för Rättshistorisk Forskning, grundat av Gustav och Carin Olin, nu publicerade uppsatsen Två sekler med Högsta domstolen (SvJT 1989 s. 245-71).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=