182 liga med tjenstepligt och tjensteställning».^° I början av år 1903 avskedades ett trettiotal domare, främst vid hovrätterna, senare skiljdes bl.a. samtliga borgmästare i Nylands och Viborgs län från tjänsten.^’ Efter den första förtrycksperiodens slut var det de i de avskedades ställe utnämnda domarnas tur. Enligt en lag från år 1906 återinsattes de under åren 1902—1905 olagligt avskedade domarna och tjänstemännen i sina tjänster, samtidigt somderas efterträdare avskedades.Under den snart begynnande andra förtrycksperioden vidtogs återigen repressalier mot domstolarna; stadgandet omdomarnas oavsättlighet hade blivit en tombokstav. Det är betecknande, att just justitiedepartementet fick i uppdrag att avskeda de domare, somåberopade gällande grundlagar. Redan på 1880-talet hade man börjat utnämna partiledare till senatorer.På finskt håll försökte man efter sekelskiftet genomdriva en parlamentarisk praxis, som också ledde till en egenartad domstolsparlamentarism, då justitiedepartementet var en del av senaten. Redan år 1900 tog sju senatorer i justitiedepartementet avsked i protest mot förryskningsåtgärderna, och i samband med slutet på den första förtrycksperioden 1905, början av den andra år 1909 och marsrevolutionen år 1917 avgick justitiedepartementet in corpore?* Regentens möjlighet att låta bli att förnya misshagliga senatorers förordnanden behövde sällan tillgripas. 3. Besättandet av senatorstjänsterna i justitiedepartementet med inhemska män skulle under ofärdsåren inte ha varit möjligt, ominte en stor del av den finska juristkåren varit beredd att acceptera en statstjänst under de nya förhållandena. Naturligtvis fanns det opportunister, som utnyttjade tillfället att göra en snabb karriär, men avgörande var, att Finland var partipolitiskt splittrat, då det gällde ställningstagandena till förryskningssträvandena. Det finsksinnade partiet, de s.k. fennomanerna, splittrades redan på 1890-talet i de konstitutionella ungfinnarna och gammalfinnarna, som förordade en undfallenhetsriktning, en eftergift för ryska krav för att undvika ett upphävande av hela autonomin. Just anhängare av denna undfallenhetsriktning tog emot senatorstjänster i justitiedepartementet ännu på 1910-talet. Förordning, angående ordningen för tjenstemäns vid justitiestaten skiljande från tjensten 1./14.8.1902/26, 1 §; jfr Förordning, angående ordningen för tjenstmäns vid de administrativa embetsverken skiljande från tjensten 1./14.8.1902/25, 1 §. Juva, Einar W., Det olagliga värnpliktspåbudet, värnpliktsstrejken och tjänstemännens avsked, Finlands ofärdsår 1899-1917 (not 20), s. 61. Lag, angående återinsättande i deras rättigheter af tjänstemän, hvilka under åren 1902—1903 blifvit från sina befattningar skilda, äfvensom angående tjänstemän, hvilka under samma tid blifvit till tjänsten utnämnda med afvikelse från grundlagsenlig ordning 9./22.12.1906/63. Halila (not 5), s. 32. Mali (not 10), s. 62. Massavskedet år 1917 framgår dock endast av matrikelns (not 25), s. 11 och 221 ff., uppgifter. Se närmare Rommi, Pirkko, Undfallenhetsriktningens ideologi, Finlands ofärdsår 1899-1917 (not 20), s. 84-107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=