RS 16

179 I litteraturen om Högsta domstolen har man klandrat reglementets lösning, enligt vilken justitiedepartementets ledamöter måste delta i behandlingen av regeringsärendena. Vidare har man påstått, att stadgandena, enligt vilka justitiedepartementet skulle övervaka rättsskipningen i landet och bestämmelsen om regentens två röster vid utövandet av den högsta domsmakten utelämnats, skulle vara grundlagsstridiga.’^ Denna formellt juridiska argumenteringtar inte i beaktande, att stora delar av Regeringsformen av år 1772 och Förenings- och säkerhetsakten var omöjliga att tillämpa i storfurstendömet. Den i reglementet av år 1809 skapade regeringskonseljen baserade sig i alla fall på principerna i de svenska grundlagarna och komatt, med smärre förändringar, fungera somFinlands inhemska regering och innehavare av den högsta domsmakten ända fram till självständigheten år 1917. 3. Utvecklingen under autonomitiden Även om de första planerna på en självständig Högsta domstol för Finland lades fram redan på 1810-talet (se nedan 5.), förverkligades under autonomitiden endast förhållandevis små förändringar rörande utövandet av den högsta domsmakten. Ar 1816 ändrades regeringskonseljens namn till Kejserliga senaten för Finland »utan förändring likväl af Dess nuvarande organisation». I kungörelsen betonades, att regeringskonseljen lydde omedelbart under kejsaren, varför det var lämpligt, att ge den samma namn somde »Högsta StyrelseVerken» i kejsardömet och i Polen.En närmast titulaturen rörande förändring verkställdes år 1822, då vartdera departementets äldste ledamot utnämndes till vice ordförande.'^ Antalet ledamöter i justitiedepartementet steg år 1812 från sju till åtta i samband med återföreningen av Viborgs län med Finland. Därefter gick utvecklingen långsamt och ännu vid autonomitidens slut var antalet ledamöter endast tio. Redan år 1869 erhöll justitiedepartementet en befallning att arbeta uppdelad på två divisioner. För att underlätta uppdelningen bestämdes samma år, att justitiedepartementet var domfört med fem medlemmar och t.o.m. med fyra medlemmar, ommålet inte gick å liv och tre medlemmar var av samma åsikt. Den kanske mest betydande förändringen inträffade år 1857, då vice ordförandena och ledamöterna både i ekonomi- och justitiedepartementet erhöll senators rang och värdighet samt i praktiken en betydande löneförhöjning. Samtidigt bestämdes det, att om inte annat uttryckligen stadgades, den till senator utnämnde ansågs ha avgått från sin tidigare tjänst. Senatorerna utHalila (not 5), s. 22. '■* Se Hans Kejserliga Majrts Nådiga Kungörelse, angående Kejserliga Regerings-Conseilens förändrade benämning till Kejserlig Senat för Finland den 9 (21) februari 1816. Halila (not 5), s. 26. Mali (not 10), s. 59 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=