176 akten av år 1789, gav monarken en nästan oinskränkt makt. Trots att den unge Alexander tidvis umgicks med vissa liberala åsikter, var alltså principen den, att det gustavianska statsskicket i mån av möjlighet skulle bevaras i Finland. Då det gällde inhemska förebilder för den högsta domsmakten, var utgångspunkten därför den reglering som kommit till uttryck i Förenings- och säkerhetsaktens 2. artikel: en i praktiken av konungen beroende högsta domstol bestående av frälse och ofrälse män. Den ideologiska bakgrunden, i den mån en sådan överhuvudtaget existerar, är alltså att söka i ett motstånd mot alla maktfördelningsläror och mot ett skapande av självständiga av kejsaren-storfursten oberoende maktcentra. En annan inverkande faktor är den förvirring och den improvisation, som är kännetecknande för en stor del av de nya makthavarnas åtgärder i det i all hast upprättade autonoma storfurstendömet Finland; även detta är ingenting nytt, då man jämför med gustavianska förhållanden. För det tredje kan man nämna den existerande förvaltning på mellannivå (hovrätterna och länsstyrelserna), som man var tvungen att anknyta till vid skapandet av den nya centralförvaltningen inklusive en ny högsta instans. Redan i början av kriget (28.3.1808) förklarades Finland inkorporerat i kejsardömet. Betecknande för det oklara läget är den ryske överbefälhavarens, greve Buxhoevdens svar på en förfrågan av Åbo Hovrätt i april, hur man skulle bete sig med de mål, som skulle avgöras av den högsta domsmakten: i svaret uppmanades hovrätten att skicka de mål, som skulle avgöras av regenten, till överbefälhavaren, vars civilkansli i praktiken kom att fungera som innehavare av den högsta domsmakten. Det mest konkreta i svaret var en uppmaning till hovrätterna att anta titeln »Kejserlig hovrätt».^ Även floran av olikartade förslag och utlåtanden angående regeringsmakten och den högsta domsmakten under åren 1808-1809 visar, att frågan var öppen ända till utfärdandet av reglementet för den nya finska regeringen, regeringskonseljen, i augusti 1809.^ Aktiva deltagare i debatten var professorn i Åbo Matthias Calonius, sompå 1790-talet varit medlemav Högsta domstolen i Stockholm, Johan Anders Jägerhorn och den förste generalguvernören Göran Magnus Sprengtporten, som båda gått i rysk tjänst, samt, som företrädare för mera renodlat ryska intressen, statssekreteraren Mihail Speranski och den andre generalguvernören M. Barclay de Tolly.^ Helt i enlighet med det gustavianska statsskicket var ständernas roll rätt undanskymd, även omvissa av lantdagens önskemål beaktades i reglementet av år 1809. på finskt håll bl.a. ^ Halila, Aimo, Katsaus ylimmän tuomiovallan käytön kehitykseen ennen Korkeimman oikeuden perustamista (Översikt över utvecklingen av den högsta domsmakten före grundandet av Högsta domstolen), Korkein oikeus 1809—1959 (not 2), s. 18. ^ Hans Kejserliga Majestäts . . . Nådiga Reglemente för Dess Tillförordnade Regerings Conceil uti Storfurstendömet Finland den 6 (18) Augusti 1809. ^ Halila (not 5), s. 19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=