124 Själv vill jag inte kallaJärta för RF:s fader. Men jag instämmer inte med dem som betraktar honomsom blott och bart sekreterare och redaktör. Hans roll har varit större än så. Av memorialet den 2 juni, somär utformat avJärta, framgår att han i hög grad engagerade sig för förslaget. Han hade lämnat sin ungdoms radikalism bakomsig och ville inte kännas vid att han en gång varit lierad med kungamördarna och sin släkting C. F. Pechlin; Järta hade faktiskt varit med på Operan den 16 mars 1792. Men han var ännu inte framme vid en högkonservativ statssyn grundad på den s.k. historiska skolans uppfattning. För övrigt var han både nu och senare i hög grad en pragmatiker. Han visste att KU arbetade under tidspress och att det var angeläget att komma fram till ett resultat, som någorlunda svarade mot stämningarna i KU och de fyra stånden. En samtida, initierad betraktare, lagman H. G. Wachtmeister, skriver i sin dagbok den 21 maj 1809, att Järta hade stort inflytande i KUoch dessutom ägde ett stort anhang på Riddarhuset och stora relationer i borgarståndet. Dessa rader har visserligen strukits när Wachtmeister efter en tid omredigerade sina anteckningar, men detta berodde säkerligen inte på att han ändrat sin bedömning av Järta utan på att de innehöll en av utvecklingen vederlagd spådom, att KU:s förslag löpte stor risk att bli förkastat. Ingen inom KU kunde mäta sig med Järta ifråga om statsrättslig beläsenhet och intellektuell skärpa. Ingen av själva ledamöterna i KUtorde ha spelat en roll jämförlig med hans. Frågan omRF;s ideologiska bakgrund är större och mer komplicerad. I den vetenskapliga litteraturen står två grundåskådningar mot varandra. Den ena har fått sitt mest pregnanta uttryck i P. Fahlbecks formulering 1910 att RF är Sveriges historia omsatt i lagparagrafer. Sin främste förespråkare har denna grundsyn sedermera fått i F. Lagerroth, somlägger stor vikt vid RF:s egen formulering om beskattningsmakten i §57: »Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas av riksens ständer allena vid allmän riksdag». Lagerroth framhåller också, att RF skiljer på maktdelningens olika funktioner, medan de tänkta utländska föregångarna, t.ex. Montesquieu, håller sig till organen, utan att lägga särskild vikt vid beskattningsmakten. Den motsatta åskådningen har framför allt förfäktats av A. Brusewitz (1913 ff.), som lägger huvudvikten just vid Montesquieu och andra utländska förebilder. Montesquieus idéer hade, menar Brusewitz, redan tidigare haft stor betydelse för svensk författningsdebatt. En extremvariant av denna åskådning möter hos R. Karlbom (1964): »1809 års RF är det stora brottet i Sveriges författningshistoria, egentligen en importvara från 1’ancien régime, lika fransk som den Bernadotteska ätten». Formuleringen är kraftfull men rimmar illa med Karlboms egen utredning, som främst pekar på engelskt inflytande. »Brott» betyder hos Karlbom närmast »avbrott», som får i senare skrifter av honom nästan innebörden av brottslig handling; brottet har emellertid sonats genom antagandet av RF 1974. Karlboms idéer har inte accepterats, men i det stora hela har Brusewitz fått fler anhängare än Fahlbeck och Lageroth.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=