1809 års regeringsform Av Professor STEN CARLSSON(f) Uppsala universitet I det ryktbara memorial, varmed 1809 års konstitutionsutskott (KU) den 2 juni 1809 till riksens ständer överlämnade det förslag till regeringsform (RF), som antogs fyra dagar senare, heter det bl.a.: »Utskottet har sökt att bilda en styrande magt werksaminombestämda former, med enhet i beslut och full kraft i medlen att demutföra; en lagstiftande magt, wisligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd; en domare-magt, sjelfständig under lagarne men ej sjelfherskande öfver dem». Med »magt» avser utskottet här de tre organ som skall ha ansvar för rikets styrelse: K.M:t i statsrådet, rikets ständer och domstolarna med Konungens högsta domstol (HD) i toppen. Däremot avses inte funktionerna, som i själva verket var fyra: den verkställande makten utövad av regeringen, den lagstiftande makten delad mellan regering och riksdag, den beskattande makten, som låg hos riksdagen allena enligt RF §57, och den dömande makten, somlåg hos domstolarna. Många problem knyter sig till RF 1809. De två viktigaste är vem eller vilka bär huvudansvaret, och vilka principer har legat till grund, inhemska eller utländska eller bådadera?Jag börjar med personfrågan, somär den mindre av de två. Memorialet den 2 juni är undertecknat av KU:s ledamöter, d.v.s. ordföranden L. A. Mannerheim och fem andra adelsmän, tre präster, tre borgare och tre bönder. Sekreteraren Hans Järta har kontrasignerat. Ingen har bestritt att det är han som har hållit i pennan och att hans stilkonst har satt sin prägel på den litterära utformningen. Däremot har meningarna varit i hög grad delade om hans roll för behandlingen av sakfrågorna. Under årtiondena kring sekelskiftet hävdade tongivande forskare — H. Forssell, O. Alin, S. Clason och S. J. Boethius — att Järta var att betrakta som »RF:s fader». Tvekan anmäldes emellertid tidigt, bl.a. av R. Kjellén och N. Höjer. A. Brusewitz uttryckte sig försiktigt. Tungt vägande inlägg gjordes av F. Lagerroth (1938^2). Lagerroth påpekade att Järta inte hade deltagit 1 de förarbeten somlåg till grund för KU:s betänkande, t.ex. Håkansonska förslaget. Vidare menade han att den balanssyn som sätter sin prägel på RF stred mot Järtas egen organiska statsuppfattning. Under senare årtionden har Järta helt skjutits i bakgrunden som skapare av RF. Någon annan »fader» har däremot inte utpekats. Snarare har KUsomhelhet satts i centrum. Skall någon ledamot särskilt framhävas, bör det vara ordföranden Mannerheim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=