84 kan hota (eller tros hota) denna inre ordning är givetvis inte en gång för alla givna, utan kan vara olika i olika samhällen. Det visar sig också att en stor del av rättens verksamhet i Stockholmhar rört vålds- och förtalsbrott; brott sompå olika sätt ger uttryck för konflikter, vare sig dessa är av tillfällig eller permanent art, omde är personliga till sin karaktär eller är uttryck för konflikter av mer strukturell art. Våldsbrotten svarar grovt sett för mellan en fjärdedel och hälften av den bestraffade brottsligheten i Stockholm 1473-1625. Deras andel av den bestraffade brottsligheten sjunker från ca 50% under slutet av 1400-talet till som minst kring 20% under 1560- och 70-talen, varefter deras andel åter blir något större, dock utan att nå upp till 1400-talets nivå. Förtalsbrotten svarar länge för endast 5-10%av den totala bestraffade brottsligheten. Förtalsbrottens andel ökar dock från 1580-talet och når vid 1600-talets början upp till ca 20%. Sedan minskar förtalsbrottens andel åter något. Totalbilden av den bestraffade brottsligheten under slutet av 1400-talet skiljer sig från den under tiden 1530—1625. Under slutet av 1400-talet dominerar våldsbrotten fullständigt. Senare blir brottsstrukturen mer sammansatt. Det är fr a brott mot regleringar av handeln, men även olika lydnadsbrott och mot slutet av perioden förtalsbrott, som då spelar en betydligt större roll.^'* Det kan alltså konstateras att vålds- och förtalsbrott utgör en betydande andel (grovt sett 30—60%) av den bestraffade brottsligheten i Stockholm 14751625. Ser man endast till de relativa talen kan man lätt få intrycket av att våldsbrotten minskar under 1500-talet jämfört med slutet av 1400-talet. Det är därför viktigt att också studera vålds- och förtalsbrottens antal i absoluta siffror. I tabell 2 redovisas antalet bestraffade dråp, andra våldsbrott, samt förtalsbrott i tänkeböcker respektive saköreslängder under tiden 1475-1625. Av tabell 2 framgår det klart att den mindre andelen våldsbrott under 1500talet och början av 1600-talet, jämfört med slutet av 1400-talet, inte beror på att antalet bestraffade våldsbrott har minskat. Detta är i stället i huvudsak en följd av att antalet bestraffade brott inomandra kategorier har ökat. Den ökade andelen förtalsbrott mot slutet av undersökningsperioden, kan däremot tillskrivas en ökning i absoluta tal av de bestraffade förtalsbrotten. 4. Våldsbrott Antalet bestraffade våldsbrott (förutom dråp) ligger i allmänhet inom intervallet 30—60 per år medan antalet dråp varierar mellan 0 och 9 per år. Även omdet för Den något vaga beteckningen ”lydnadsbrott” syftar på en typ av förbrytelser som utgjorde åsidosättanden av olika plikter som åvilade stadens borgare (och andra invånare), direkt olydnad mot magistraten och dess beslut, samt förbrytelser mot allmänna ordningsregler i staden. Det kan gälla försummelse av plikten att gå vakt, försummelse av att betala olika skatter och avgifter, vägran att inställa sig i rätten, oväsen omnatten, oförsiktighet med elden, att kasta skräp och avfall på otilllåtna platser och liknande förseelser.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=