77 På 1570-talet uppträder för första gången tänkeböcker i koncept. Dessa skiljer sig på flera punkter från de renskrivna tänkeböckerna. Det finns inte någon anledning att här fördjupa sig i förhållandet mellan renskrifter och koncept. Det som är av intresse i detta sammanhang är att kriminalmålen i huvudsak bara återfinns i koncepten. Från och med 1548 — då det inte längre finns några bevarade koncept - är dessa mål emellertid åter införda i de renskrivna tänkeböckerna. 1618-1625 är förhållandet mellan renskrift och koncept annorlunda. Dessa två tänkeboksversioner ligger nu närmare varandra, men de är fortfarande inte helt identiska till sitt innehåll. De flesta kriminalmålen redovisas i såväl koncept som renskrift, men det finns enstaka mål som endast återfinns i konceptet liksom det finns enstaka mål som endast återfinns i renskriften. Den andra huvudsakliga källgruppen för denna studie är saköreslängder. De äldsta bevarade saköreslängderna från Stockholmingår i en serie av kämnärsräkenskaper från åren 1460—1473.“’^ Dessa tidiga saköreslängder är emellertid mindre användbara för att studera kriminalitet då de bara anger storleken av de böter somhar betalats till staden och namnet på den somhar betalat dem. Endast i något enstaka fall framgår vilket brott som har begåtts. Från 1500-talet och 1600-talet finns emellertid mer utförliga saköreslängder.^° I dessa anges förutom bötessummornas storlek och namnen på dem som har betalat böterna ocksåvilka brott somhar begåtts, samt ofta i tillämpliga fall mot vemde har begåtts. De äldsta av dessa saköreslängder är från 1530-talet. Som källmaterial skiljer sig tänkeböcker och saköreslängder åt på två viktiga punkter. Medan tänkeböckerna i princip kan innehålla vilka brott som helst oberoende av hur de bestraffades, så kan saköreslängderna bara innehålla brott som har bestraffats med böter. Tänkeböcker och saköreslängder är dock inte heller helt jämförbara i fråga om brott som gav bötesstraff. Tänkeboken har dombokskaraktär, den redovisar en dom— inte nödvändigtvis dess verkställande. Saköreslängden däremot är kämnärernas räkenskap över faktiskt influtna bötesandelar, samt de utgifter somhar finansierats genomdessa.Dettainnebär att i saköreslängden återfinns de som verkligen har betalat böter (till staden), men däremot inte med nödvändighet alla som har dömts att betala böter. TänDe är utgivna i: Stockholms stads skottebok 1460—1468 samt strödda räkenskaper från 1430talet och från åren 1460—1473 (Stockholms stadsböcker från åldre tid. Tredje serien. Råkenskaper Inte heller saköreslångderna bildar någon obruten serie. Saköreslångder finns bevarade från följande år: 1534-36, 1547, 1554-56, 1567, 1569,1570-73, 1576, 1578, 1580, 1583, 1585, 1586, 1588, 1590, 1591, 1595, 1596, 1598, 1599, 1601, 1603, 1606-11, 1623 och 1624. Borgmästare och råds arkiv före 1636 (SSA), vol 92-95, Landskapshandlingar (RA), Uppland 1547:14, 1554:31, 1567:27. Saköreslängderna är under hela undersökningsperioden förda enligt det kommunala ämbetsåret, dvs de löper från början av maj till och med april påföljande år. Den längd somi fortsättningen kallas saköreslängd för t ex 1571 löper alltså från maj 1571 till april 1572. Enligt Stockholms privilegier från 1529 var kämnårerna skyldiga att redovisa alla de sakören de uppbar i staden. PRF II 63:23. !)•
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=