71 brott. Om kontrollen ska studeras är det också nödvändigt att ta hänsyn till brottsligheten. ”To study ’control’ as a thing in itself is as futile a strategy as to pretend to study ’crime’ as something wholly independent of the law.”^^ Hay och J MBeattie menar också att det trots de komplikationer somfinns ändå är möjligt att (i vissa fall) belägga verkliga förändringar i mängden begångna brott.Dettaär uppenbarligen en mycket svår uppgift somkräver en stor medvetenhet omvilka faktorer somkan påverka den registrerade brottsligheten. Reella förändringar i brottsligheten kan sedan göras mer troliga ju mer övertygande andra faktorer kan elimineras. Det är knappast möjligt att helt överge statistiken. Kvantifieringar är trots allt betydelsefulla, och kanske nödvändiga, somramverk och utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Even if the argument that changes in prosecution statistics reveal nothing more than shifts in official attitudes or energies is accepted, it remains true that understanding the nature of these shifts is an essential component of understanding crime in the past.^^ Kvantifieringar har otvivelaktigt en viss betydelse för studiet av brottslighet, men man får inte förledas till att tro att sådana kvantifieringar återspeglar en verklig brottsstruktur eller brottsnivå. Mellan den registrerade brottsligheten och den verkliga brottsligheten finns hela tiden ett mörkertal. Med mörkertalet avses alltså summan av de kriminaliserade handlingar som inte har rannsakats eller ens rapporterats, eller för att uttrycka sig på ett annat sätt, skillnaden mellan verklig och registrerad brottslighet. Mörkertal kan uppkomma genom en rad faktorer. Det går att laborera med åtminstone tre typer av mörkertal, som har helt olika karaktär. För det första har vi att göra med vad jag skulle vilja kalla mörkertal i egentlig mening. En del brott upptäcks inte. Ibland väljer målsäganden att låta det hela bero och vänder sig inte till någon rättsinstans. Det är också möjligt att den aktuella rättsinstansen inte bryr sig omanklagelsen. Här är det alltså frågan ombrott sominte upptäcks eller somlämnas helt utan åtgärd. Dessa brott kommer därmed inte heller att registreras. Knut Sveri delar upp den totala brottsligheten i ”registrerad brottslighet och dold brottslighet”. Inomden registrerade brottsligheten finns sedan en del som kallas ”uppklarad brottslighet”, dvs de brott till vilka någon har förklarats skyldig.^' För modern tid associeras termen mörkertal gärna med det Sveri kallar Hay 1982 s 120, 158f. Se även Beattie 1986 s 200ff. Beattie 1986 s 200ff, Hay 1982. Sharpe 1984 s 43. Se även Sharpe 1982 s 190 och Hay 1982 s 120, 158f. Jämför dock Lenman & Parker 1980 s 46f som intar en mycket avvisande attityd till kvantifieringar av äldre rättsligt material. Se t ex Beattie 1974 s f>3ff, Fletcher & Stevensson 1985 s 26f, Sharpe 1984 s 42ff. ’’ Sveri 1974 s 24f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=