RS 14

69 b internt våld (olagliga interna bestraffningar) c organiserat våld (banditer, rövare, uppror mm) Ovanstående tablå bygger alltså på en uppdelning i huvudgrupperna legaliserat respektive icke legaliserat våld, sommarkerar den väsentligaste skiljelinjen i detta sammanhang. Det är dock viktigt att också poängtera skillnaden mellan legalitet och legitimitet, mellan det som lagen (och det offentliga rättssystemet) accepterar och det som uppfattas som legitimt i den meningen att det uppfattas som rättvist.'* Självfallet behöver det legala och det legitima inte sammanfalla. Det kan också finnas motstridiga uppfattningar om vad som är legitimt. Rättssystemet kommer att sysselsätta sig med det illegala våldet. Men man kan också räkna med att våld, som formellt är illegalt men ändå uppfattas som legitimt, i mycket liten utsträckning kommer att nå fram till rätten. Detta gäller inte bara våldsbrott utan även i fråga om annnan brottslighet. I många fall är skillnaderna mellan det legala och det som uppfattas som legitimt inte särskilt stora, eller gäller mindre betydelsefulla områden. Om inte rätten ska upprätthållas med en omfattande tvångsmakt, måste den också av flertalet uppfattas som i huvudsak legitim.'^ I vissa situationer kan det dock uppstå betydelsefulla diskrepanser mellan legalitet och legitimitet. Bland andra Douglas Hay och E P Thompson har visat hur olika grupper kunde ha olika uppfattningar om vad som var rättfärdigt. I sådana sammanhang kunde det somhar kallats ”social crime” uppträda. Detta begrepp syftar på en typ av handlingar som var illegala och bestraffades, men somav stora grupper ändå uppfattades somfullt legitima, t ex vissa former av tjuvjakt, smuggling m m.^° Gränserna mellan legaliserat och icke legaliserat våld är naturligtvis inte en gång för alla givna. De är i stället samhälleligt bestämda och föränderliga. På samma sätt är även uppfattningar omgränserna för det legitima föränderliga. Av detta följer att alla kvantifieringar över lång tid blir ytterst vanskliga. Risken är stor att de kvantitativa förändringarna som uppmäts för en viss brottskategori, t ex våldsbrott, blir skenbara eller vilseledande genomatt själva brottskategorin samtidigt har undergått kvalitativa förändringar - dess innehåll är inte längre detsamma.^' Detta problem gäller naturligtvis inte bara för komparationer över tiden utan även i fråga om komparationer i rummet. Ska våldet i ett samhälle studeras, räcker det inte heller med att studera brotts- '* Detta bygger på den skillnad mellan ”legal” och ”legitim” som har varit betydelsefull inom Frankfurtskolan. Se Kalleberg 1979 s 120. Även om lagen på många sätt kan sägas vara ett instrument för den härskande klassen, måste den också uppfattas som rättfärdig om den även ska kunna fylla en ideologisk och legitimerande funktion. Thompson 1977 s 260ff. Se t ex Albion’s Fatal Tree och Thompson 1977. Thompsons angreppssätt och begreppet ”social crime” diskuteras också i Chapman 1980, Sharpe 1984 s 12f och s 121ff. De försök till kvantifieringar av våldsbrottslighet över mycket lång tid somåterfinns hos Gurr 1981 och Stone 1983 kan kritiseras pä dessa grunder.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=