42 märksamhet. Ändringar infördes inte överallt så snabbt: nationalitetsklausulen var ju f.ö. knappast aktuell i flertalet mindre svenska städer. Allteftersom tiden gick ökade dock uppenbarligen beståndet stadslagshandskrifter av reformerad A-typ. Lagändringen framgick ur en helt ovanlig politisk situation, av stort intresse ur både politisk och social synpunkt. Förvisso kan hävdas, att Brunkebergsslaget 1471 icke endast var en krigisk uppgörelse mellan svenskt och danskt. Oldenburgaren Kristian var ledare på ena sidan, och det fanns folk från svenska bygder i hans här. Olika ståndpunkter i konflikten har funnits inom Sveriges gränser. Men kungörelsen av den 14 oktober 1471 kvarlämnar ändå inga tvivel om hur man bland segrarna uppfattade läget och hur man ville utnyttja det. En viss generalisering i det märkliga lagändringsbeslutets argumentering kan visserligen iakttas: Sveriges städer i gemen hade icke, som av beslutet synes framgå överlag haft tyskar representerade i sina styrelser och behövde inte ha det (4.3). Kungörelsen i oktober 1471 gällde de större svenska städer, som handlade på utlandet och hade tyska inslag. Det var främst förhållandena i Stockholm, som åsyftades, och det är också, märkligt nog, främst Stockholmssvenskarna och rikets bönder, vilka framställs somåtgärdens främsta tillskyndare, beredda att om så krävdes med våld genomföra den önskade reformen. Det är 1390-talets och 1430-talets stämningar, som här lever upp på nytt, om man så vill, ett uttryck för en s.a.s. svensk nationaldemokrati, på liknande sätt ej påträffad i tidigare källor. Men beslutet kan också ses mot annan bakgrund. Angriparen i slaget på Brunkeberg hade under sin kungatid i Sverige frammanat agitatoriskt underlag för det motstånd, som mötte honominvid Stockholm 1471. Han var då nära lierad med Lybeck, vilket låter oss se den nordiska konflikten i ett vidare perspektiv. Svensk-hanseatisk handel byggde länge nog främst på förbindelserna mellan Stockholmoch Lybeck, till stor del fotade på exporten till mellersta och västra Europa av svensk koppar. I medeltidens slutskede kom emellertid det nu framåtgående Danzig att spela en märklig roll i svensk världshandel. Svenskt järn kom då i stigande utsträckning att skeppas särskilt från Stockholm till Danzig, Lybecks främste konkurrent inomÖstersjöhandeln.'^ Denna trafik besörjdes - alltifrån det källorna på 1500-talet börjar ge upplysningar i ärendet -väsentligen - på jämförelsevis små fartyg— av stockholmare med svenska namn. Mycket talar för att så förhållit sig redan under 1400-talet. Utförseln av det jämförelsevis billiga järnet till Danzigoch andra orter, i huvudsak bedriven av svenskar började hävda sig vid sidan av den till stor del av lybeckare ombesörjda kopparexporten. - Ytterligare en omständighet bör beaktas, om man vill förklara, varför den märkliga klausulen i stadslagen kom att avskaffas 1471. Källorna ger icke närmare kunskap om de olika faserna i den tyska invandring till Sverige, som pågått sedan 1200-talet. Men sannolikt har den småningom minskat, samtidigt Kumlicn 1953, s. 311 fl.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=