39 diskuterades i den svenska huvudstaden i maj 1442: flera omständigheter talar för att de svenska städernas gemensamma lag där då dryftades. Den hade på flera sätt aktualiserats under de gångna oroliga åren. Frågan är, omoch i vilken utsträckning den överhuvudtaget dittills följts då det gällde nationalitetsbestämmelserna omstadsstyrelser, av verklig betydelse främst, då det gällde Stockholm. Ambetslängderna för huvudstaden, i behåll från och med 1419, visar, att föreskriften om siffermässigt jämn fördelning av borgmästaroch rådmansposter mellan svenskar och tyskar med all sannolikhet icke tillämpats under tiden fram till januari 1436, då den engelbrektska härens intåg i staden åstadkom rättelse härvidlag. Uppenbarligen var det angeläget ge ny livskraft åt den kompromiss mellan svenskt och tyskt, mellan statsmakt och borgerligt självstyre, som stadslagen föreskrev. Hithörande problem vart särskilt aktuella, sedan landet fått en ny konung. Det är, somtidigare här framhållits, föga troligt, att Magnus Eriksson i deras nu kända utformning skulle ha stadfäst de häda rikslagseditioner, som kommit att bära hans namn (5.6.). Det var den uraktlåtenheten, som skulle repareras genomatt Kristoffer — visserligen en tysk furste, somtidigare icke varit i Sverige — nu fick utfärda en renoverad landslag. Någon på helt liknande sätt officiellt proklamerad »utgåva» av stadslagen, kom på det märkliga mötet i Stockholm 1442 visserligen icke till stånd. Men starka skäl talar ändå för att denna sammankomst haft sin stora betydelse inte bara i landslagen utan också i stadslagens och i dess handskrifters historia. Här har redan antytts (5.1.), att meningarna har varit delade om när under 1400-talet den omdaterade hs A egentligen tillkommit. SamJansson antog, att den nedskrivits i senare hälften av 1400-talet, Elias Wessén, att så skett efter någon av de stora eldsvådorna i Stockholm 1407 eller 1419 — då alltså en ny utskrivning av stadslagen av naturliga skäl borde ha varit aktuell. Flera omständigheter syns mig emellertid bestämt tala för att den tillkommit ungefär samtidigt med att Kristofers landslag utfärdades. Man har med rätta framhållit {Wessén) den språkliga omsorg, som präglar hs A. Man möter här resultatet av ett noggrant bedrivet utgivningsarbete, ingalunda något osjälvständigt hastverk. Hs A innehåller flera bestämmelser, kännetecknande för 1400-talet. Den ger i högmålsbalken föreskrifter som återfinns i Kristofers men inte i Magnus Erikssons landslag. Den påbjuder regler för rannsakning och böter, somtidigare föreskrivits i privilegiebrevet för Stockholm 1436. Av intresse för dateringen är också en annan viktig omständighet. Sam Henning (SFSS 1960, s. 164) har visat, att Arboga lagbok, hs L, har tillkommit under tiden 1440-45. Den går i viktiga delar tillbaka på hs A. Denna bör därför enligt min uppfattning rimligen ha nedskrivits mellan 1436 och 1445. Mer än troligt är, att hs A, målmedvetet och omsorgsfullt utarbetad som den är, tdlkommit i anslutning just till det viktiga möte i Stockholm ma) 1442, då landslagen proklamerades.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=