32 mer ökad spridning. Den kom att bilda underlag för mera än tredjedelen av de sammanlagt något mer än 100 codices av stadslagen, som Schlyter upptar i sin förteckning. A-versionen, allt oftare påträffad, vart också den, som omsider, 1617 trycktes. Här riktar sig vårt intresse givetvis främst mot bevarade medeltidscodices av stadslagen. Rimligen utgör de blott en ringa del av vad som en gång funnits. Elias Wessén uttryckte förvåning häröver (1966, s. XVf.): bara fyra »officiella» lagböcker kvar - vart hade »alla de andra tagit vägen?» Förslitning vore visserligen, menade han, en nära till hands liggande förklaring men ändå!' Tydligt är, att man i Sverige vid bedömningen av hithörande frågor i alltför ringa grad beaktat våra medeltida stadslagshandskrifters olika karaktär och uppgift. Av den framställning, somhär tidigare getts (jfr 5.1.), torde framgå, att det handskriftsbestånd, som en gång funnits, låter sig uppdela i tre grupper: förslagsvis kan de kallas mönsterexemplar, arbetsexemplar och privatexemplar. Till den första av dessa grupper torde då böra räknas såväl hs B för Söderköping som hs A för Stockholm: båda vittnar genom sin väl bibehållna prydlighet om att de »icke använts i vardagslag» utan omsorgsfullt arkiverats. »Arbetsexemplaren» torde däremot snabbt ha förslitits och ersatts av nya: här ligger en av förklaringarna till såväl undanförande av gamla »uttjänta» codices somutskrivande av nya, vilka uppenbarligen i allt större utsträckning kopierades efter A-typen av stadslagen. Men också »privatexemplar» av denna har funnits och tydligtvis bevarats till vår tid.^ Diskussionen i hithörande frågor torde böra ta hänsyn till här påpekade omständigheter. Men allt förklaras ej härmed. Det är alltjämt anmärkningsvärt, att det är till mycket sent 1300-tal de äldsta, bevarade handskrifterna kan föras tillbaka, och det är påfallande, att 1400-talets mitt är en så trovärdig utgångspunkt för de flesta andra medeltida utskrifter av samma lag. Det är också viktigt erinra sig, att hela diskussionen kring stadslagshandskrifterna fått annan innebörd och syftning, sedan det visat sig, att hs A tillkommit åtskilligt senare, än vad Schlyter — och andra efter honom— antagit. Tillkomst, innehåll och närmare datering av de - i flera avseenden förebildliga — stadslagshandskrifter, som är knutna till Stockholm, kräver förnyad diskussion. 6.2. Hs C och A representerar yngre utskrivningar av stadslagen än hs B Hs A innehåller fyra föreskrifter, somhär tilldrar sig särskilt intresse. De gäller underhållet av Norrbro i Stockholm, straff för mord, plats var rannsakningar ' Var och vilka är, kan man fråga, de handskrifter av lagen, som är tydligt hänförbara till Kalmar, Linköping, Lödöse, Uppsala och Åbo? ‘ HW 1966, s. XVII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=