31 här kallat en »första skrivning» av svensk stadslag, benämnd bjärköarätten. Men de har ingenting att säga om hans medverkan vid tillkomsten av den andra. Äldre svensk tradition förknippade heller aldrig hans namn med »stadslagen», bevarad i handskrifter, av vilka ingen med säkerhet kan föras tillbaka till hans regeringstid. I detta sammanhang må också erinras omatt han under senare delen av sin regering - då den tyska hansans verkliga »genombrott» ägde rumaldrig slöt varaktig fred med Lybeck, Sveriges då främsta handelspartner. Mera än som skett måste man därför räkna med möjligheten - för att inte säga sannolikheten — att Magnus Eriksson aldrig personligen i dess helhet godtagit och heller icke formellt utfärdat den edition av nämnda lag, vars tidigaste daterade exemplar bär årtalet 1387 men som alltifrån Schlyter i långt senare tid oförbehållsamt fått bära hans namn. 6. Stadslagen, Stockholm och rikshistorien framtill 1471 6.1. Problemläget. De äldsta bevarade stadslagshandskrifterna I den diskussion kring lagen för Sveriges städer, sommåste ha förts kringmitten av 1300-talet, har frågan om därvarande befolknings representation i stadsstyrelsen spelat en viktig roll. I anslutning till en praxis, som åtminstone i Stockholm och Söderköping, väl också i några andra städer, tidvis tillämpats, löstes den genom en kompromiss, som avsåg att tillgodose intressen hos såväl svensk statsmyndighet som köpmännen i svenska och tyska städer, främst i Stockholm och Lybeck. Men Stockholms svenska borgarmenighet fick sig i den nya lagen anvisad en blygsam plats, och det trots att den måste ha företrätt jämförelsevis talrika folkgrupper. Att det vid sidan av det inflytelserika tyskbördiga ledarskiktet i det senmedeltida Stockholmfanns en talrik, inhemsk och nationalmedveten befolkning, vart småningomallt tydligare. Det visar inte minst den propagandalitteratur, riktad mot främlingar i den svenska huvudstaden, som kom i kung Albrekts och i Kalmarunionens tid (jfr ovan) men också händelserna själva, sådana de på 1430-talet började gestalta sig i Sverige och med särskild tydlighet i Stockholm. Vid närmare granskning finner man de politiska omskiftelserna i viss mån återspeglade även i de äldsta, till vår tid bevarade, för Stockholm avsedda versionerna av stadslagen. I Stockholm var främlingsproblemet, huvudföremål för vår uppmärksamhet 1 denna studie, av lätt insedda skäl mest aktuellt, och därför granskas ur föreliggande ämnes synpunkt och i relation till samtidens politiska historia särskilt de codices av stadslagen, som gällt nämnda stad. Endast ett fåtal av de bevarade stadslagshandskrifterna kan, som tidigare här omtalats, dateras till 1300-talet. Något men icke mycket fler är de, som enligt Schlyter och andra hänförts till tiden 1450-1500. Småningomfick emellertid Aversionen med sin 1471 genomförda ändring av nationalitetsklausulen en allt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=