24 handskrift gällande Uppsala. Tyvärr finns dock ingen sådan laghandskrift i behåll. Wessén som påpekade detta, framhöll därjämte, att hs DENO, »Nyköpingsgruppen», saknar de för hs M, »Arbogagruppen» säregna dragen och ansåg hela frågan alltjämt olöst.^ Säkert är, att konkret underlag hittills saknas för teorien om Uppsalas betydelse för spridningen av stadslagshandskrifter till andra mellansvenska städer. Däremot finns belägg för att Stockholms stadslag blivit mönsterbildande för andra svenska städer. Sedan hs A förpassats till 1400-talet, kan särskilt hs B med sin tidsuppgift, 30 september 1387, göra anspråk på starkt ökat intresse. Elias Wessén fann också sannolikt, att den - liksom andra utskrifter av »texttyp Söderköping» - gått tillbaka på en stockholmsk lagversion före hs A, och att Beckmans rubriker »texttyp Söderköping» och »texttyp Stockholm» borde utbytas mot texttyp StockholmI (äldre) och StockholmII (yngre) respektive. Stadslagen i sitt ursprungligaste skick skulle därför, menade han säkrare kunna studeras i hs B än i (den långt yngre) hs A.'° Visserligen upprepade han icke denna gradering av nyssnämnda texttyper i inledningen till sin utgåva några år senare av Söderköpings lagbok 1387 (1971). Icke desto mindre är hans 1966 framlagda, nyss refererade iakttagelser av största intresse. Men någonförklaring till att Söderköping erhållit en för Stockholm avsedd lagutskrift - liksom sannolikt Lödöse tidigare fått sig tillsänd den Stockholmska bjärköarätten - gav varken han eller någon annan svensk forskare. Och en förklaring behövs, ty märkligt skulle vara, om Söderköping, en för sin tid betydande stad, skulle till definitivt bruk ha erhållit lagen för Stockholm med bibehållande av dennas lokalbetingade inslag. Här lönar det sig att fråga, hur man praktiskt måste ha förfarit, då lagen skulle spridas. Grethe Authén Blom har i en undersökning om »Magnus Lagaboters bylov og Trondheim» (1974) anlagt tacknämliga synpunkter på den norska stadslagen. Den vart »lovtatt» i Bergen den 29 januari 1276 och var utarbetad för denna stad: till stor del byggde den också på Bergens Bjarkoyrett. Den är bevarad i en rad avskrifter men icke i original. Om den norska landslagen vet man, att den vart antagen på landsting efter landsting. Hur det härvidlag förhöll sig med dess motsvarighet för Norges städer, vet man visserligen icke i enskildheter. Men det finns anledning förmoda, hävdar Authén Blom, att den på ungefär samma sätt som Norges landslag antagits i ett visserligen begränsat antal norska städer. Hälften av före 1600 tillkomna norska stadslagsutskrifter gäller visserligen Beckman 1917, s. 18 ff.; HW1966, s. XXXVI, not 39. — Vad som egentligen åsyftas i 1403 års kungabrev förblir oklart; man vet inte om här är fråga omutskrift av en lag eller av stadsprivilegier. Beckman 1917, s. 137 ff.; 150 ff.; HW 1966 s. XXX, XXXVIII, L VI, not 5, L VIII. - För upplysningar om hs 127 a tackar jag Per-Axel Wiktorsson. — Hs F (i Köpenhamn) är såsom ofullständig här icke aktuell, och detsamma gäller hs G, som visserligen själv daterat sig till 14.2. 141 1. Hs O anger sig vara skriven i Nyköping 22.4. 1469.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=