21 talet möter oss alltså, av bevarade kcällor att döma, ett distinktare språkbruk och fullt tydliga hänvisningar tdl en för hela riket gällande stadslag.^ Det verkar onekligen, som om ordet och begreppet stadslag icke fick så lätt att slå igenom. Men också ordet »bjärköarätt» är svårfångat: dess egentliga innebörd är mte alltid lätt att tyda. Vi vet, att en samling rättsregler, i hs B58 sammanfattade under benämningen Björkö lag eller -rätt och ursprungligen avsedda för Stockholm, vid mitten av 1300-talet utsänts att gälla i svenska städer och att den, relativt sett, mest omfattande utskriften därav troligen tillställts Lödöse. Vi vet också tack vare kungliga brev härom, att bjärköarätten 1349 antogs i Jönköping och att »Bijarkö lag» 1365 tilldelades Ulvsby, beläget i den finländska riksdelen ()fr nedan). Men ordet bjärköarätt påträffas också på andra håll i medeltida svenskt källmaterial nämligen i 1) rubriker till några utskrifter av stadslagen och av Kristofers landslag; 2) tre äldre codices - hs D, N och O- av stadslagen; 3) ett dombrev från tidigt 1500-tal. De nyss nämnda rubrikerna, »Björkölagen» eller liknande, är alla nedskrivna i senare delen av 1500-talet eller under därpå följande sekel."* Schlyter fann dem betydelselösa. De är sena och visar främst, att ordet bjärköarätt med tiden kunde få även en annan innebörd än det från början haft. Ordet ifråga skymtar också i ärvdabalkens flock 11 i hs D, N och O. Hs D talar här om »skyldskap epter kirkionnarät oc biärkölagh, hs N om »Guds lagom oc kierköö (!) rett» och hs O om »gudz lagom oc bierköö rät». Det ord, varomhär är fråga - nedskrivet i senare 1300-tal (hs D) och omkring 1450 (hs N och O) — kan av sammanhanget att döma icke rimligen åsyfta själva den lagtext, i vilken det förekommer utan en annan och äldre text, nämligen just den »bjärköarätt», somåsyftas i hs B58: att den stipulation av stadslagens ärvdabalk flock 11, som det här gäller, icke finns med i B58:s text, saknar betydelse, eftersom nämnda handskrift uppenbarligen icke fullständigt återger den lag det här gäller.^ »Björkölag» eller »björkörätt» i hs D, Noch = syftar alltså rimligen på den »lag», som återgetts i hs B58 och fragmentariskt i två andra handskrifter från 1300-talets förra hälft. Ordet ifråga förekommer, som nyss antytts, också i ett dombrev: det är utfärdat den 10 november 1507 av det svenska riksrådet. Det gällde en arvstvist, som här skulle avgöras, sedan lagmannen i Västergötland, herr TureJönsson, anmält ' Brev av intresse i detta sammanhang i PRh 1:58, 62-64, 73, 87, 91, 92, 96, 97, 1 10. ■* Jfr SGI. 1, s. l.XXl not 8. - De .åsyftade handskrifterna bör i Schlvters förteckning numren 53, 56, 65, 69, 87 av stadslagen och 6, 36, 70, 126 och 150 av Kristofers landslag. De iildsta handskrifterna i förra gruppen är frän omkring 1550, medan den äldsta handskriften i den senare är fr.ån andra hälften av 1400-talet. ^ jfr SGI 11, s. 88 samt 12 passim; H\V 1946, s. 61 f.; 1966, s. 59, 66 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=