17 Omkring 1250 föreskrev Birger jarl, att lybeckare och hamburgare, som under någon längre tid vistades i Sverige, skulle lyda under svenska lagar och kallas svenskar. Dessa bestämmelser åberopades, såvitt vi nu vet, sista gången 1344. Men redan dessförinnan torde de ha blivit otillräckliga och otidsenliga: allt fler tyska städer kom att handla på Sverige, allt starkare tyskinflyttning dit försiggick, och nya regler krävdes. Dessa bör rimligen ha anbefallts och givits redan i svenska stadslagar från tiden omkring 1300, de s.k. bjärköarätterna, sedermera till största delen förlorade. Vid tiden omkring 1350 påbjöd Magnus Eriksson, att den för Stockholmgällande bjärköarätten skulle följas i flera andra svenska städer: i sin helhet har dock den sålunda påbjudna stadslagen säkerligen icke bevarats. I större utsträckning än man inomhittills förd diskussion antagit, kan därför denna lag, vid århundradets mitt omtalad sombjärköarätt, ha ingått i vad som senare kallats Magnus Erikssons stadslag. Vad denna benämning liksom termen bjärköarätt egentligen åsyftat, skall här närmare dryftas och även vad somi källorna kan utläsas omtiden för uppkomst och spridning av stadslagen liksomomförhållandet mellan denna och den konung, efter vilken den blivit uppkallad. 5. Stadslagens tillkomst mot samtidshistorisk bakgrund 5.1. Hittillsvarande forskning. Problemläge I sin utgåva av stadslagen gav Schlyter en redogörelse för de handskrifter, i vilka den bevarats. Det var en grundläggande framställning, på viktiga punkter småningom dock kompletterad: särskilt är att märka A-handskriftens senareläggning till 1400-talet med därinom växlande datenngsförslag— samt upptäckten av en tidigare obeaktad handskrift, B 127a (KB), tillkommen i 1300-talets slut. Stadslagen föreligger nu i fem handskrifter (jämte ett fragment) från 1300-talet, i trettioen från 1400-talet, och övriga, omkring sextio från 1500-talet och början av därpå följande århundrade: 1617 kom den första tryckta utgåvan. De viktigaste medeltida handskrifterna, ett tjugotal, grupperades av Nat. Beckman 1917 i fyra texttyper, uppkallade efter Stockholm, Söderköping, Uppsala och Västerås. Men endast tre av dessa stadslagens medeltida utskrifter är försedda med datum, tidigast en som avsetts för Söderköping: den ger tidsuppgiften 29 september 1387. Denna brist i källmaterialet jämte flera andra, främst den att något »original» icke föreligger, har försvårat frågorna kring stadslagens tillkomst samtidigt som den stimulerat intresset. Carl Johan Schlyter var den som i nyare tid härvidlag inledde den vetenskapliga forskningen, och hans argumentering var i huvudsak följande. Sc härom scn.ist Wcsscn 1971, IX.; |tr uppställnmj^en, s. 46.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=