13 4.3 Svenskt och tyskt i svenska städer enligt stadslagen och andra källor Bjärköarätten föregår den rikslag för Sveriges städer, som i nyare forskning genomgående betecknats som Magnus Erikssons stadslag. Denna föreligger icke i »original» men blott i av- eller utskrifter: av dessa har den - fortfarande - väl mest representativa, hs A. avsedd för Stockholm, i senare tid omdaterats från 1300- till 1400-tal (jfr nedan 5.3), en omflyttning dock utan betydelse i detta avsnitt av mm undersökning, där vi inriktar uppmärksamheten på de i alla tidigare handskrifter av lagen införda bestämmelserna om tyskarna i Sveriges städer. De ger ett livligt intryck av samhällen, som besökts och även bebotts av tyskar.''* Vi får här noggranna uppgifter om gästens skyldigheter vid såväl ankomst som avresa. Övervintrade han, så måste han erlägga avgift som bofast och vara underställd svensk rätt. Sådan skall skipas, heter det i flock 30 av köpmålabalken, åt alla gäster och byamän av en konungens rådsherre, biträdd, då så krävdes, av en domkapitelsledamot från Uppsala (eller annan stiftsstad), varpå tillfogas, att så må varje biskop göra, var och en i sitt stift. Gäster från Flandern, Tyskland, Gotland och andra orter skall, heter det i samma balks sista flock, driva hande'1 med köpstadsmän men icke med bönder eller andra. — Föreskrifter ges också om sådana tyskar, somvaraktigt bodde eller ämnade bosätta sig i staden. En av dessa föreskrifter gällde, hur man skulle förfara vid eldsvådor. Byggningabalken föreskrev för sådana fall, att i var och en av stadens fyra fjärdingar skulle vart år, samtidigt med rådmansvalen, tillsättas två hövitsmän, en svensk och en tysk, somhade till uppgift hjälpa folket rädda sin egendom. Vi möter här samma jämna fördelning mellan svenskt och tysk*-, som då det gällde den viktigare frågan om stadens styrelse.'^ Fiärom föreskrev stadslagen, att borgmästarna skulle vara sex till antalet, tre svenska och tre tyska och att tvä av dem, en av var nationalitet, skulle fungera vart år. Rådmännen, inalles trettio, skulle likaledes vara delade i två hälfter. Hade borgmästare eller rådman svensk fader, räknades han som svensk men som tysk, om fadern var det.'*” Den jämna uppdelning av rådsplatserna mellan svenskar och »tyskar», som här kan iakttas, och som från början främst gällde Stockholm, var Sverige under detta skede ensamt om att söka genomföra: en likadan föreskrift möter ingen annanstans. Men den är mte bara originell. Den är till sm innebörd också dunkel, framför allt beroende på svårigheten att här rätt förstå, vad sommenats med Sedan lis A visats ha tillkuniniit under 1400-talet låter sig främlingsproblemet i lagen säkrast studeras I den till september l.ä87 häntörbara utskrilt av stadslagen, som avsetts för Söderköping: den återger säkerligen de villkor, som taligast gällde lör Stockholm. Jfr omhär antydda föreskrilter SGI 1 I, s, löl t. (B\ ggningabalken XXII) och s. 209 ff. (Köpmålabalken XXX-XXXIV) samt Ahnlund 195.4, s. 178 ft.; Kumhen 1953, s. 224 ff.; HW1966 passim. SGI, 1 1 s. 7 fl. och Wessén 1971, s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=