9 Sammanfattningsvis kan sägas, att utlänningen - och inte bara tysken - under svensk senmedeltid vart föremål för en allt noggrannare observation och en allt starkare kritik. Men denna senare var av olika valör och inriktning. Den mecklenburgska invasionen, som kom med Albrekt av Mecklenburg på 1360-talet och fick en så våldsam fortsättning, då vitalianerna huserade i och invid nordiska farvatten, avsatte spår i rimdikter och prosaberättelser, som dock i första hand icke riktade sig mot den mera bofasta befolkningen av tyskt ursprung i svenska städer. Under 1400-talets lopp vart så vakthållningen kring det inhemska ånnu tydligare, åven omden uppvisar olikartade inslag. Biskop Thomas’ frihetssång riktar sig inte i så hög grad mot sådana främlingar i landet, som det skulle ha legat närmast till hands att angripa, d.v.s. danskar och tyskar, men mer mot andra folk vid Östersjön; på ett märkligt sätt förenas här nationellt frihetspatos med kyrklig internationalism. Ericus Olai visar som krönikör en patriotism av svenskt och folkligt kynne. I rimkrönikan, sådan den vid 1400-talets mitt sammanställdes, spåras skilda inflytelser: Engelbrektstidens revolutionära kampstämningar liksom de synpunkter på utvecklingen, som kännetecknade Karl Knutsson (Bonde), hans anhängare och aristokratiska ståndsbröder. Konflikter i orostider mellan svenskt, tyskt och danskt i främst Stockholm speglas i de berättande källor, som här nämnts - i liknelsen om kung Albrekt liksom i Käpplingemordsberättelsen och danske kung Kristians handel. Men brytning mellan svenskt och tyskt, liksom samarbete mellan riksstyrelse och köpmannaintressen, spåras också på annat håll, främst i andra flocken av stadslagens konungabalk, som gav regler för styrelsen i svensk stad. 4. Borgerlig svensk-tysk kontakt enligt Sveriges traktater och lagar. 4.1. Birger Jarls föreskrifter Tysk handelsexpansion, tyska gäster och inflyttare nödvändiggjorde bestämmelser utöver landskapslagarnas påbud. Tidigast möter oss sådana i Birger Jarls privilegier för Lybeck och Hamburg, i förra fallet delvis återgående på - nu förlorad — förlaga från 1100-talets slut och sedermera åberopade 1267, 1292, 1336, och 1344. De båda nordtyska städerna, på 1200-talet energiskt samverkande åt skilda håll, erhöll nu i stort sett lika förmåner: skydd för sin handel, tullfrihet och — på vissa villkor - befrielse från strandrätt, medgivande ifråga om kvarstad och arvsrått efter sina i Sverige avlidna medborgare.' Nytillkommen var tydli- ' Sc Kumllcn 1949, s. 68 It., HT 19S4, s. 68 tt., s.init von Br.indt HT 1953, s. 282 ff., vilken .insåg möjligt, att Hamburg erhöll några särskilt tor sig avsedda förmåner. - I en 1978 utkommen avhandling om Kalmar upptog Nils Blomkvist hår avhandlade tragor men tydligen under delvis oriktiga förutsåttningar: han trodde, att Birger larl ingatt bara cn traktat med Lybeck, att tullfrihet före o. 1250 icke alls getts åt tyskar i Sverige och beaktade tvdhgen inte heller, att jarlen såvitt vi vet, beviljade tullfrihet endast åt 1 \ beck oeli Hamlniig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=