3 i samma stad boende Kristina Dennike, testators svärmors amma Cecilia och Katharina i Detlevs hus i Stockholm. Denna stad fick också mottaga 20 mark svenska och 2 sådana mark erhöll även herr Johan i Rode i Hammarby vid Stockholm, medan en ämbetsbroder, herr Johan Rostock fick nöja sig med halva nämnda summa. Ihågkomna med penningar blev också Henrik Bagge och Johan från Uppsala. Notiser sådana som dessa ger i all sin knapphet antydningar om de farande tyska köpmännens ursprungs- och uppehållsorter men också omderas anpassning i det svenska samhället: de möter där som köpmän och magistratsämbetsmän men också som präster och lärare. Bevarade källor vittnar också omatt det tyska befolkningselementet i Stockholm var starkt under hela den period, som här är föremål för vår uppmärksamhet. Det tyska inflytandet i Stockholm- och Sverige! - har rimligen ökat under Albrekts av Mecklenburg kvartssekellånga regeringstid i Sverige, och erhöll ett icke-borgerligt tillskott genom de tyskar somföljde honomunder denna den organiserade hansans första och framgångsrika tid. Det är säkert kännetecknande, att det var då, 1366, somStockholm befinnes representerat på en hansadag. Då Kalmarunionen mot seklets slut kom till stånd, inträdde härvidlag en reaktion, men också under unionsmonarkerna Margareta och Erik av Pommern torde stockholmarna med tysk anknytning efter vitaliebrödernas våldsdåd (jfr 3) ha i stort fått behålla sitt inflytande. Ambetsböckerna, i behåll från 1419, visar tyska namn på stadens borgerliga styresmän, medan det svenska elementet framträder alltifrån 1436: då visar sig svenska namn vid sidan av tyska i stadens högsta styrelse. Stadens svenska invånare ställde sig- somrimkrönikan så åskådligt skildrar - då på Engelbrekts sida, men under Kristofers regering tycks tyskarna i Stockholm ha stärkt sina positioner, även om det måste framhållas, att källmaterialet härvidlag inte alltid ger fullt klara anvisningar. Det har sålunda framhållits, att Lambrekt Westfal 1434—44 var tysk rådman i Stockholm men svensk sådan därstädes 1444-55: påpekas måste dock, att här kan vara tal om en nyinflyttad tysk fader och om hans son eller släkting med samma namn.^ Under Karl Knutsson spelade Stockholmuppenbarligen en viktig roll i det politiska spelet: kungen vågade, som Ahnlund (1953, s. 277 f.) påpekat, aldrig släppa sina personliga kontakter med huvudstaden: måhända karakteristiskt för den befolkningsmässiga och politiska utvecklingen är, att 1456 tillsattes där två borgmästare med svenska namn. En ny våg av tyskhet bröt visserligen in över staden under Kristian E-s sjuåriga kungatid, 1457—64, till stor del tillbragt i Stockholm. De erfarenheter, som härunder gjordes, torde ha gett ny fart åt svenskhetskänslan, resulterande i borttagandet 1471 av nationalitetsklausulen i stadslagen ()fr 6.4.). Förklarligt nog vart tyskarna i Sverige, besökare likaväl sommera bofasta, inte minst i krislägen föremål för uppmärksamhet från svenskt håll. Det visar sig i såväl litteratur som lagstiftning. Jfr Ahnluiul 1‘129, s. S f., s. 271,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=