152 vissa lagsagor, främst Västergötland och Värmland, kan detta betyda att landslagen ännu ej hade börjat tillämpas fullt ut där. I exempelvis Östergötland kan det betyda att man ville betona sin självständighet gentemot den av svealagarna starkt påverkade MELL. Framför allt torde det dock innebära att man med benämningen åsyftade de bestämmelser somför tillfället kunde brukas i lagsagan, dit naturligtvis också den allmänna landslagen, MELL, hörde. - Stundom används också geografiska benämningar sombetecknar ett mindre område än lagsagan, exempelvis lex Wärendie. Det behöver inte betyda att det snävare området hade en egen lag utan endast att lagsagans lag gällde också i det trängre området. Benämningen fungerar närmast som en variantbeteckning för landskapslagen. Det är strängt taget samma företeelse somatt på landslagens tid den geografiska benämningen för en lagsaga användes om MELL. Antagandet att terra i detta sammanhang använts i betydelsen ’land, rike’ måste träda tillbaka. Det synes här alltid kunna översättas ’landskap’. Ordet användes under landskapslagarnas tid särskilt ofta i Finland och Västergötland, förmodligen som ett sätt att markera det egna judiciella områdets oberoende. Också efter landslagens ikraftträdande användes terra. Det torde då, liksom de geografiska benämningarna, ha använts för att beteckna de bestämmelser som för tillfället kunde brukas i lagsagan, dit förstås också MELL hörde. Kanske ingick då, i exempelvis Östergötlands lagsaga, en strävan att markera det egna oberoendet. Ordet patria ’land’ var det vanligaste uttrycket i fråga om lagens användningsområde redan på landskapslagarnas tid. Det visar under landslagens första tid endast en svag ökning. I vissa lagsagor var ordet särskilt vanligt, exempelvis i Uppland med 84 % av fallen. Det används där före landslagens tid ombestämmelser ur UpL, troligen på grund av att man ansåg att UpL;s bestämmelser brukades också utanför den egna lagsagan, kanske främst genominverkan på andra lagsagors lagredaktioner. - Bruket avpatria kan i stort sett fördelas på fyra olika typer av ärenden: 1. Sådana rättsliga frågor, om vilka likartade bestämmelser fanns i flera landskapslagar, även om det enskilda fallet gällde en enda lagsaga. IL Kyrkliga förhållanden, vilka ju oftast reglerades i landskapslagarnas kyrkobalkar. III. Sådana ärenden somavsåg gods i två eller flera lagsagor. IV. Sådana frågor somreglerades i brev med kunglig anknytning och i andra brev utfärdade på riksplanet. - Gemensamt för dessa fyra typer av ärenden är att blickfånget vidgades utöver den enskilda lagsagans ramoch att terra därför inte kunde brukas. Begreppet lag: Oftast används beteckningen lex men i viss utsträckning brukas också consuetudo. Sistnämnda termtycks i flera fall syfta på redan nedtecknad lag. Det används på ett likartat sätt under hela den här undersökta perioden och tycks snarast ha innebörden ’äldre tillämpad rätt i allmänhet’. Ordet consuetudo används totalt något oftare i brev av kyrklig proveniens än av världslig. Inskränker man sig till de fall som har endast ett ord för lag, är ensamt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=