133 Genomdetta betraktelsesätt då det gäller 25/4 1343 står det klart att Svantepolk Knutsson och Matts Tyrnersson (Hjorthorn) måste knytas till Svarttorp i Regna. Det är detta Svarttorp som de en gång, väl i början av 1300-talet, har innehaft som pant av Salve. Salve synes ha återlöst en del av godset, ty 28/12 1337 uppges att den då avlidna Margareta Salvedotter tidigare hade sålt det till Karl Bengtsson (Oxhuvud) men att denne nu lät det gå tillbaka till Margaretas bröder Folke, Johan och Magnus Salvesöner. Men 18/10 1350 byter Magnus Salveson, som var gift med Kristina Johansdotter, dotter till Johan Holmgersson (vapenbild: hästhuvud), bort Svarttorp till sin svärfader. Denna affär avslutas 7/4 1351. Tydligen strävade Johan Holmgersson efter att äga hela Svarttorp. Men en del därav hade Salve till synes inte löst in från Svantepolk Knutsson och Matts Tyrnersson (Hjorthorn) utan den innehades fortfarande av en arvinge till dessa, Lars Karlsson (Sparre av Aspnäs), som var gift med Birgitta Mattsdotter, dotter till Matts Tyrnersson. Endast 14 dagar senare, 21/4 1351, köper nämligen Johan Holmgersson (gods i) Svarttorp av denne Lars Karlsson. Därmed ägde Johan Holmgersson hela Svarttorp och det ärvdes av hans dotter Ragnborg Johansdotter, somsenast 1377 var gift med Johan Holmstensson (Rosenstråle).^’ 4. Landslagens ikraftträdande Brevet 21/4 1351 kan alltså på goda grunder betraktas somäkta. Därigenomblir dess båda hänvisningar till lagen: epter gamhla lagom och epter Suerigis lag, intressanta för frågan om när MELL har pålysts. Redan Tengberg påpekade detta.Han menade att båda uttrycken närmast åsyftade Östgötalagen. I ett brev daterat 6/12 1352 (DS nr 4875; original) talas omny^e laghen, vilket bör avse MELL. Däremot uppger kung Magnus i ett brev från 3/8 1354 (DS nr 5043; original) om ett gåvobrev från 1350 25/3 (DS nr 4553) att gåvan gavs i gamblo laghumen, for xn the nyo gawos ^ella lystos. MELL bör alltså ha pålysts någon gång mellan 25/3 1350 och 6/12 1352. OmMELL:s pålysande har senast Sigfrid Sjöberg uttalat sig.^' I vårt brev av 21/4 1351 sägs att Svarttorp har sålts epter gamhla lagom och att tillägnandet av godset ägde rum epter Suerigis lag. Det förra uttrycket skulle kunna beteckna gamla lagar och bestämmelser över huvud taget men lika troligt är att det, såsom Tengberg menar, avser Östgötalagen. Uttrycket Suerigis lag kan däremot knappast avse Östgötalagen.^^ Då uttrycket vid denna tid används, tycks ärendena gälla gods i flera lagsagor, exempelvis DS nr 4417 omgods i Upplands och Västmanlands lagsagor. Uttrycket är då alltså en sammanfattande beteckning för lagarna i flera lagsagor. Brevet från Elgenstierna VI, s. 522. Tengberg 1875 s. 75, not 54. Sjöberg 1974 s. 41. Annorlunda förhåller det sig med uttrycket ’landets lag’, vilket ofta förekommer använt om en enskild landskapslag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=