131 Tanken på att brevet av 21/4 1351 skulle vara en förfalskning tillkommen på Paine Erikssons tillskyndan, alltså under 1500-talets andra hälft, måste dock av paleografiska och språkliga skäl träda tillbaka. Paleografin gör intryck av att härstamma från 1500-talets förra hälft och vissa språkliga drag talar för att den bevarade brevavskriften tillkommit senast på 1520-talet. Belysande i sammanhanget är formen saalt ’sålt’, neutrumav ’såld’. Skrivaren har alltså valt aa för att beteckna ett långt a. Kort a framför Id gick under yngre fornsvensk tid, alltså tidigast under 1300-talets senare hälft, över till långt a. Framtill 1520-talet återgavs långt a med a eller, såsom här, med aa, därefter med å. Ombrevet hade nedtecknats efter 1520-talet, borde skrivaren ha använt formen sålt. Observera att skrivningen med aa knappast kan komma från det nu förlorade originalet från 1351, ty när originalet skrevs, användes i denna ställning ännu kort a. Dessutomär det troligt att originalet var avfattat på latin liksom de flesta av de från 1300-talets mitt bevarade breven (se nedan). Andra äldre språkdrag i brevet är k i pronomina iak ’jag’ och mik ’mig’ samt lång vokal i adverbet neest ’näst’. Å andra sidan finns i brevet också vissa till synes yngre språkdrag. Hit hör ändeisen -ligen i adverbet kderligen. Söderwall nämner dock en sådan form redan 1465. - Också di Holgerdsson gör ett relativt ungt intryck. Dock finns ett originalbelägg på Holgerd redan 20/4 1475 (RDDII nr 3607).^^ Brevet synes alltså knappast kunna sättas i samband med Paine Eriksson och hans verksamhet somförfalskare under 1500-talets senare hälft, en verksamhet som är känd från andra håll.^^ De påfallande uttryckssätten i brevet torde böra förklaras på annat sätt. De flesta breven skrevs ännu vid 1300-talets mitt på latin. Den här aktuella bevarade brevtexten skulle därför kunna vara en — låt vara bristfällig- översättning från latinet. De påfallande uttrycken i brevet, vilkaav Hedar betraktas som tecken på att brevtexten är en förfalskning, skulle därför kunna förklaras på följande sätt: a) Uttrycket riddare a vapn (i Suerige) skulle i en latinsk version närmast motsvaras av miles armiger (Suecie). Det är dock mindre troligt att en person skulle ha kallats på en gång miles och armiger. En annan förklaringsmöjlighet finns genom att Lars Karlsson stundom, exempelvis i ett brev daterat 6/6 1353 (DS nr 4924), kallas miles prefectus (Scanie) ’riddare, befälhavare (i Skåne)’. Möjligen skulle detta prefectus vid översättningen kunna ha kommit att uppfattas som ’väpnare, krigare’ {a vapn). b) Uttrycket almeningxpeningomkunde tänkas vara ett sätt att återge exemPappersbrevet uppvisar ett vattenmärke, som tyvärr har stympats genom att pappret beskurits. Märket kan visa en del av ett kors men lika gärna en del av ett mera komplicerat motiv. Jfr Briquet nr 5597, 5765—5766. Vattenmärket kan knappast bidra till att datera brevet. Pergamentsbrev, Medeltidssektionen, i Riksarkivet. Se Hedar 1946 s. 14 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=