130 (Värängh) men med ett viktigt tillägg jämfört med DS nr 4627-8: i utbyte mot Svarttorp, som här betecknas gårdh, lämnar Johan Holmgersson förutom Vreäng 20 mark danska till Magnus Salveson. Möjligen är det Johans broder Nils Holmgersson som tillsammans med Bengt Nilsson, väl i egenskap av Johans tilltänkta arvingar, samtycker till att den senare lämnar ett högre vederlag än som tidigare avtalats för att få Svarttorp. Ina Friedlaender har gjort troligt att detta brev är förtecknat två gånger i ett inventariumöver Rosenstrålebrev i Skara stifts- och landsbibliotek: dels såsom nr 36, troligen avseende brevets latinska version, dels såsomnr 53, avseende den svenska översättningen.’^ Endast den senare finns bevarad.Ortnamnet Svarttorp har här den korrupta formen Suartaason. F) I Hagelbergs brevförteckning finns ytterligare ett Rosenstrålebrev (nr 9) omSvarttorp, daterat 21/4 1351 Hycklinge (troligen i Lofta socken i N. Tjusts härad i Småland). Detta är alltså det inledningsvis nämnda brevet. Riddaren Lars Karlsson (Sparre av Aspnäs; fogde i Skåne) säljer Svarttorp, uttryckligen betecknat torp, till Johan Holmgersson. Brevets original har gått förlorat. Den brevtext sombevarats till vår tid synes vara en bristfällig översättning till svenska från latin.Redan Rudolf Tengberg nämner detta brev i sin avhandling (1875) utan att ifrågasätta dess autenticitet.’^ Men Sven Tunberg utelämnar det av någon ej uppgiven anledning i DS 6:2 (tryckt 1916).^^ Hedar betecknar brevet som en förfalskning och grundar detta på några egendomligheter i texten: a) Brevutfärdaren kallas i brevet riddare a vapn ’riddare, väpnare’, vilket är ett motsägelsefullt sätt att beteckna en frälseman på. b) Betalningen uppges ha skett i almeningx peningom, ett ovanligt uttryck, då det gäller att ange en summa pengar. c) Brevet hänvisar till lagen med två inbördes avvikande uttryck: epter gambla lagom och epter Suerigis lag. d) Gods i Svarttorp hade enligt vissa källor kommit i Johan Holmgerssons ägo på helt andra vägar än via Lars Karlsson. Att brevet 21/4 1351 skulle vara en förfalskning upprepas av Ina Friedlaender. Hon menar att Paine Eriksson (Rosenstråle) hade åstadkommit förfalskningen för att göra gällande sina anspråk på Svarttorp i Regna, somvid syskonskiftet efter fadern Erik Jönsson 12/9 1578 hade tillfallit Palnes broder Jöns Eriksson. Resonemanget förutsätter att förfalskningen tillkommit tidigast detta år.’^ ” Friedlaender 1947 s. 35 ff. Friedlaenders tanke att brevet 7/4 1351 skulle vara enbart en stadfästelse av bytet 18/10 1350 synes få träda tillbaka. Codex B 19 c, nr 121, i Riksarkivet. Pappersbrev, serie II, Medeltidssektionen, i Riksarkivet. Tengberg 1875 s. 75, not 54, där brevet karakteriseras som af 1400-talet», vilket är en alltför tidig datering. Det återges nedan i sin helbet. Se ovan under punkt 4. Jfr Hedar 1946 s. 16 t. Om Lars Karlsson se ÄSF 1:2 s. 189. Friedlaender 1971 s. 305. ovidimerad kopia från början »en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=