96 att den betraktar dödsfall i samband med barnaga somvåda. Låt oss se vad tänkeböckerna och saköreslängderna från Stockholmsäger omvåld inomfamiljer, först mellan man och hustru och sedan mellan föräldrar och barn. Det finns några exempel på att hustrur har begått våld mot sina män. Den 10 mars 1571 dömdes Kirstin Månsdotter till döden för att hon hade slagit ihjäl sin man Lasse Olofsson.*^ Den 21 februari 1596 dömdes Bernt tunnbindares hustru Moicken att brännas på bål för att hon tillsammans med sin gesäll hade mördat sin make. Hon påstås också ha begått hor med denna gesäll, som redan föregående år hade blivit avrättad. Avrättningen av Moicken hade den gången skjutits upp på grund av att hon påstått sig vara havande.** I båda dessa fall rör det sig dock ommycket allvarliga brott som sannolikt hade kunnat leda till dödsstraff oavsett mot vem de hade begåtts. Det framgår emellertid att det inte heller var fritt fram för männen att misshandla sina hustrur. Den 26 augusti 1482 förbjöd rätten Erik murmästare, vid liv och gods, att slå sin hustru med anledning av den dagtingen och förlikning somskulle göras mellan dem.*’ Den 6 juni 1575 anklagades Jörgen Persson östgöte för att ha slagit ihjäl sin hustru. Jörgen svarade att han för hennes ”fule mund skull” först hade slagit henne med en tjärtamp och sedan stött henne med en värja. Han dömdes till stegling, vilket enligt tänkeboken också verkställdes. Den 31 maj 1592 klagade hustru Walborg Nilsdotter över sin granne Anders Larsson att han hade slagit henne illa. Han nekade till detta, men då trädde hans hustru fram och klagade över sin man att han hade slagit henne och ofta gjorde det när han var berusad. Hon begärde därför att de skulle bli åtskilda och att deras gods skulle skiftas mellan dem, eftersom hon fruktade att han annars till slut skulle slå henne så illa att hon dog eller blev vanför. Anders Larsson nekade till allt detta och förklarade sig oskyldig. Då trädde flera av hans grannar fram och vittnade att han förde ett ogudaktigt och ont leverne och handlade som en ”överdådig skalk” mot både sin hustru och sina grannar. De krävde därför att han skulle fördrivas från deras gränd och grannelag. Rätten beslutade att han skulle hållas fängslad till dess han kunde få sin hustrus och sina grannars vänskap åter. Vad gällde äktenskapsskillnaden så hänvisades detta till biskopen.’' Enligt 1588 års saköreslängd betaide Per skinnare 48 marker i böter för att han hade slagit sin hustru ”över måttan”. Den 19 augusti 1594 dömdes också en skomakare i Stockholm till döden för dråp på sin hustru.’^ Att barn döms för våld mot sina föräldrar är inte vanligt vare sig i tänkeböckpitlet av Missgärningsbalken i 1734 års lag också omsärskilt stränga straff för barn som begår även andra våldshandlingar än dråp mot sina föräldrar. Stb 1568-1575 s 136. ** Stb 1596-1599 s 12. Stb 1474-1483 s 369. Stb 1568-1575 s 379. ” Stb 1592-1595 s 49. Stb 1592-1595 s 248.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=